Dagsarkiv: 16 maj, 2011

Läste en alldeles sällsynt märkvärdigt dum undersökning i Aftonbladet som sa att man ska klä sig som sin ålder och att kvinnor över 50 inte skulle ha bikini. Jodå, den här bloggen bryr sig om både stort och smått och då det kommer till talibaner som tror sig veta bäst då sjunger det till i det liberala blodomloppet och så kommer det istället en liberal kommentar till det lästa.

Mina damer och mina herrar och alla förbi det stadiet, på väg mot det stadiet eller varandes någonstans däremellan, här kommer Svensk Myndighetskontrolls absolut första inlägg i en kläddebatt om vi bortser från burkor.

Jag har nämligen både tips och råd att ge. Mitt råd är, klä dig så att du trivs! Trivs du inte med kläder, ta av dom och gå naken, garva åt surpupporna, ha kul och njut för vi får bara ett liv. Det livet är som en kontorsstol. Hur angenämt det blir hänger på inställningen och medan surkarten står där och gnäller o klagar så föreslår jag nakenvolleyboll i solnedgång och värme. Någon däremot!?

För övrigt så kommer jag att tänka på att det är lustigt att KD numera är liberalare än Fp och i det sammanahnget vill jag särskilt framhäva Caroline Szyber, som jag misstänker hyser en vilt bultande liberal själ som ännu inte fått nå sin fulla liberala potential.

För övrigt så anser jag att den berättelse ur verkliga livet, som jag jobbade med natten till idag, tillhör dom som ska berättas och den berättelsen blir mitt nästa inlägg. Nu har jag ett tåg att kliva av och så skickar jag ett tack till den ärliga människa som lämnade in min telefon till hittegods som jag glömde på buss 804 från Uppsala igår. Du är ett levande bevis för att det finns goda människor i vår omedelbara närhet! Tack!     

Nunc aut nuncuam

På den träff vi hade i förra veckan om datalagringsdirektivet så sa vi bl.a att vi skulle ta fram vad alliansföreträdare sagt om direktivet innan de fick makt att göra något åt det och plötsligt bytte åsikt i stort sett allihop.

Här följer en låååång artikel av moderaternas Charlotte Cederschiöld som år 2005 var ledamot av Europaparlamentet och då var dertta den moderata åsikt som torgfördes. Artikeln är bra och eftersom direktivet snarast försämrats i jämförelse med 2005 så undrar man varför moderaterna plötsligt omfamnar det och tycker att det är så bra när de för bara några år sedan tyckte så här:

Övervakningssamhället

”Datalagringsregler arbetas nu fram i EUs institutitoner

Förslaget går ut på att skapa gemensamma regler för alla EU-länder som tvingar it-företagen att lagra all telefoni och elektronisk information. 450 miljoners medborgares internet- och telefontrafik skall lagras för att ge full tillgång till när, var och via vilken elektronik man kommunicerat med vem. Allt som rör fast telefoni, mobiltelefoni och internet berörs. Informationen ger möjligeht att följa en medborgares rörelser från det man vaknat till man lägger sig, om man använder sig av telefon och internet under dagen. Tillgång till innehållet kräver särskilda åtgärder.

Invändingarna har i första hand rört rättssäkerhet och grundläggande EU-principer som proportionalitet, nödvändighet och ändamålsenlighet, vilka varit svåra att belägga för dem som önskar förslaget. Det finns även tekniska invändingar som kan leda till att andelen personer som blir oskyldigt anklagade ökar. Därtill kommer kostnadsaspekten. Den som blir sittande med ”Svarte Petter”, dvs som betalningsansvarig, kommer att drabbas av mycket stora kostnader. Ska det bli den som kräver förslaget eller ska man t.o.m. lyckas driva över kostnaden på dem som inte vill ha förslaget? Ytterst är det alltid medborgaren som betalar, som telekund, skattebetalare eller EU-medborgare. Som det nu ser ut bör man räkna med att telefonräkningarna kommer att gå upp.

Denna vecka har rådet bearbetat gruppledarna i Europaparlamentet för att de skall acceptera ett direktiv på datalagring/data retention. Det egentliga skälet till detta är att rådet inte kan få enhällighet bland de 25 justitieministrarna vilket för närvarande krävs om de ska kunna hålla parlamentet utanför processen. Estland, Holland sägs vara emot och Tyskland har diverse invändningar. Någon egentlig insyn för medborgarna i lagstiftningen i rådet finns inte, vilket innebär att medborgarna inte får kännedom om vilka argument som ligger bakom förslaget och inte heller någon tillförlitlig bild av om eller hur rådet tänker sig en vidareutveckling av lagstiftningen.

Tyskland dominerar numera parlamentet då gruppledarna från de två största partigrupperna (Hans-Gert Poettering, EPP-ED och Martin Schultz, PSE) kommer från samma koalitionsregering i Tyskland, de har således vissa gemensamma intressen. Tysklands parlamentariker styr mycket av det som nu sker i parlamentet, vilket även innebär att de även bär det allra största ansvaret.

Förr var Tyskland det land som uppmärksammade de små ländernas intressen, numera är alla EU-insitutioner mer nationaliserade och i den tyska valkampanjen drev vissa kandidater t.o.m. ”tänk europeiskt, men agera tyskt”, vilket ger intryck av att man vill utnyttja det europeiska för nationella intressen, hellre än att tänka på vad som är bra för EU som helhet. En sådan utveckling vore i längden skadlig för små länder.

TV borde verkligen intressera sig för denna fråga, även program som söker informationen bakom. Som parlamentariker finns anledning att oroa sig för en utveckling från demokrati mot manipulation. Media har ett ansvar för att försöka informera medborgarna om de beslut de blir offer för, innan besluten tas. Inte sällan finns syften bakom lagstiftningsförslag som borde belysas så att allmänheten får en chans att bedöma om de är relevanta.

När det gäller de nya reglerna för övervakningssamhället sägs t.o.m. öppet ”att självklart ska vi utvidga både omfattning och lagringstider successivt”. Liknande diskussioner tycks ha förts i rådet.

Inte bara datskyddsexperter utan även EG-rättsprofessorer har invändningar mot förslaget, som förefaller stöta mot EUs grundläggande proportionalitetsprincip. Om rådet tror att så inte är fallet, varför vill man då inte få saken prövad i EG-domstolen så att alla sådana misstankar undanröjs? Men det vill man inte!

I stället har rådet krävt att parlamentet ska följa det nu på bordet liggande förslaget (Komissionens). När det gäller kostnaderna är man angelägen att lägga dem på våra telefonräkningar. Men varför inte lägga dem på dem som vill ha informationen, på nationella budgetar eller ännu hellre på EU-budgeten? Är det inte rimligt att den som vill ha något också betalar för det?

Det har gått så långt att man har fråntagit rapportören förhandlingsrätten med rådet för parlamentets räkning och lagt över den på utskottsordföranden (fransman), som lägligt nog råkar komma från ett av de länder som initierat förslaget. Även om vederbörande inte borde ha intresse av att köra över dataskyddslagstiftningen så är åtgärden ändå ovanlig.

Demokratin sitter löst i denna fråga. Det klokaste parlamentet kunde göra, vore att be rådet fatta beslut själva och därefter få saken prövad i domstol. I stället förefaller parlamentets linje nödgas bli att tillskynda förslaget för att överhuvudtaget kunna påverka det i rätt riktning, med andra ord politisk utpressning. Risken finns annars att justitieminsitrarna nonchalerar grundläggande rätt. Tilläggas skall att det finns parlamentariker som är positiva till förslaget (spanjorer, engelsmän och givetvis f.d inrikes- och justitieminstrar i parlamenet). En öronbedövande majoritet är säkrad efter att gruppledarna i de tre största partigrupperna förefaller ha lovat orförandelandet Storbrittanien att driva igenom detta.

Den möjlighet för medborgarna som finns är att visa de valda representanterna vad man tycker och frågans vikt, om den påverkar väljaren inför nästa EP-val. Som jag ser det är det rättssäkerhet och demokrati som står på spel.

(Här föreslår jag en liten kaffepaus….)

En kopp kaffe

Det finns MEPar som gett uttryck för att de tror att kostnaden nu läggs på företagen utan att kunderna berörs. Man får hoppas att företagen under beslutsprocessen lyckas klargöra sambanden mellan företagens kostnader och priset ut till kunden. Det råder ytterst diffusa kunskaper om sådana samband bland många politiker som kommer från offentlig sektor.

När stora spionbyråkratier är på plats blir frestelsen stor att utvidga användningen. Regeringar kan frestas att använda hemlig information för att skaffa hållhakar på kritiker eller spionera på oppositionen så att den aldrig kan vinna val pga att det kommer fram ”skandaler”. Cheferna för spionbyråkratier blir lätt en stat i staten, som en person nyligen påpekade för mig.

Han tog upp exempel som FBI-chefen Hoover i USA 1924-1972. Ingen president vågade avsätta Hoover. Watergate handlade om att Nixon spionerade på oppositionen. Och i den svenska IB-affären (på 70-talet) har talats om att Palme använde IB för att spionera på rivaler om makten i socialdemokatin, påpekade han.

En annan pekar på risken för industrispionage. Det får mig att tänka på CIA-chefen James Woolsey jag talade med i Washington för ett par år sedan och träffade ett par år senare som både sade och skrev i tidningen att USA visst spionerade på Europa och europeiska företag. Jag var där vid ett antal tillfällen och diskuterade rapporterna om organiserad brottslighet och databrott samt med Europaparlamentets utskott som utredde Echelon.

Woolsey menade att amerikanarna hade rätt att avlyssna europeerna och blanda sig i våra affärer och ta ifrån oss stora kontrakt. Hans skäl var att vi var mutkolvar. När jag bad honom ge några svenska exempel på mutor sa han att det fanns franska exempel. Jag undrade varför vi svenskar skulle drabbas av det. Förstod jag honom rätt så var skälet att vi var europeer… Men det är inget konstigt jag avslöjar, för han skrev exakt samma saker i tidningen som han sa. I princip, Europeer är mutkolvar, skall därför avlyssnas så de inte tar kontrakt som borde gå till amerikaner.

Man kan inte beskylla honom för att inte vara frank och öppen i sin attityd, och synnerligen sympatisk som person, men med synpunkter som var svårsmälta för en europé (både för svensken och fransmannen). När vi (Echelon-utskottet) skulle besöka NSA (amerikanarnas centrum för intelligence/information) fick besöket inställas för europeerna vägrade godkänna att amerikanarna inte ville låta den franske representanten(från vänsterpartiet) följa med. Utskottet reste hem och kände sig förolämpat av amerikanerna.

Tillbaka igen sades det att Prodi (förre kommissionsordföranden) var arg för att hans dator var USA-avlyssnad (om hans oro var befogad kan jag inte bedöma). Därefter följde några månader om hur EU-insitutionernas datorer skulle säkras. Det var många amerikanska företag som hörde av sig för att erbjuda sina tjänster.

Jag delar Woolseys syn att affärer skall gå juste till. Kontrakt skall inte gå till den som kommer med mutor utan till den mest konkurrenskraftige. Men man blir lite orolig om avlyssning tas så lätt på. Då kan den också användas utan tvekan för att gynna egna intressen på ett sätt så att samhället blir rättsosäkert. Och avlyssnar man affärer får man även prisinformation om anbud som kan användas på ett ojuste sätt, vilket på ett annat sätt riskerar att snedvrida den fria konkurrensen.

Datalagring handlar inte om direkt avlyssning. Det handlar om att lagra information om alla medborgare för att använda i samband med terrorism. Först var det terrorism, sen organiserad brottslighet, nu nämns grova brott, och ibland bara brott. Definitionerna för när detta instrument kan användas tycks vara på väg att bli allt vidare. Utvidgas omfattningen så kommer fler och fler brott att ingå. Intressant nog tas samtidigt fram ett lagstiftningsförslag om straffansvar för nedladdning av musik.

Att sätta upp en kamera på en öppen plats är lättare att förstå – belysning och kamera kan vara till skydd mot våldsbrott så att de inte begås. Buggning förutsätter att domstol godkänner misstankarna. Men datalagring kommer sannolikt att ge myndigheterna tillgång till vanliga medborgares liv, medan terroristerna i den mån de använder telefon och mail kommer att nyttja tjänsteleverantörer utanför EU, på servrar där man inte kan tvinga fram datalagring.
Skulle många vanliga (oskyldiga) kunder ändra sitt beteende (för att de vill bevara sin integritet) skulle konkurrensen kunnas nedvridas och jobben bli ändå färre i EU eller försvaga it-utvecklingen i EU med konsekvenser för arbetsmarknaden.

Parlamentet bör kräva domstolsprövning av misstanke för att få tillgång till information, precis som vi gjort hela tiden (och bör få gehör för) men det otrevliga är egentligen principen att lagra data i gigantiska databanker om alla.

Tekniskt innebär datalagringen uppenbarligen problem. Om bolagen inte kan garantera att de bevis de lämnar är korrekta, dvs att de säger att vissa personer talat med varandra när det i verkligheten är andra som gjort det, då uppstår felaktiga bevis som de anklagade inte kan frias ifrån och oskyldiga blir dömda. I förlängningen vore ett otäckt samhälle om anklagelser blir godtyckliga. Eller om fakta kan manipuleras.

Många kommer att ha tillgång till informationen. Finns det då risk att någon mot lämplig betalning kan hjälpa informationen lite på traven? Så att fel avsändare och fel adressat kopplas samman. Alla medlemsstater ska ha tillgång till informationen, kanske ett par tusen personer i EU kommer att veta hur 450 miljoner rör sig, dvs vad de gör och vem de träffar.

När sådan information finns tillgänglig i länder med mycket låga inkomster, nästintill inga alls, uppstår risker för mutor. Även terrorister kan komma över information om stora delar av samhället och känslig information kan komma att säljas billigt om man hämtar ut informationen via korruptionsbenägna länder som tex Rumänien som skall vara medlemmar om två-tre år.

Man kan jämföra med den gränsvakt som röd i ansiktet begärde en muta vid gränsövergången med orden: ” de har nu dragit in lönerna för oss helt och jag har sju barn att försörja..”
Det är inte säkert att ett EU med så olika förhållanden är särskilt lämpligt för sådana stora centralsystem som här föreslås även om de som vill nyttja dem tycker att det är praktiskt.

Vi borde få en djup analys av frågan innan beslut fattas. parlamentet bör ha en hearing! Det vore fel av politikerna att säga att man inte har tid med att undersöka om mänskliga rättigheter i praktiken upprätthålls. Storbrittanien driver fram ärendet i rasande tempo genom parlamentet, det ansvariga utskottets representanter får i stort sett bara denna helg på sig att lägga ändringsförslag. Det flesta har inte upptäckt att ärendet är på föredragningslistan innan det är för sent att lägga ändringsförslag. Hanteringen är anmärkningsvärd då det de facto inte finns någon annan deadline än att Storbrittanien vill få en epolett på axeln för att de drivit igenom denna lagstiftning under sitt ordförandeskap.

Ge tid för en demokratisk debatt och an
alys av effekterna på rättssäkerheten innan beslut tas.
Kanske kunde en sådan reflektion leda till att förslaget ändrades så att europeiska företag fick samma konkurrenssituation som amerikanska, nämligen att myndigheterna fick möjlighet att frysa mail i befintlig information och tillgång till dem endast efter domstolsbeslut som tagits efter att ett nödvändighetstest gjorts (behövs verkligen denna information?) och integritetsaspekter vägts in.

Charlotte Cederschiöld (m)
Europaparlamentariker och tidigare rapportör för åtgärder mot organsierad brottslighet och databrott samt för åtgärder för dataskydd”

 Nunc aut nuncuam

Läs även andra bloggares åsikter om Datalagringsdirektivet, övervakning, kontrollsamhälle, riksdagen, regeringen, kampanj, opinion, Liberaldemokraterna, Charlotte Cederschiöld, Moderaterna