Dagsarkiv: 7 maj, 2011

Osama bin Laden är alltså död. Vita huset har dock lyckats komma med så många förvirrade uttalanden att det numera åter tycks råda tveksamhet kring om han verkligen är död.

Det är en fråga jag lämnar åt sitt öde just nu, jag tror nämligen att han är död och att förvirringen uppstått enbart p.g.av att olika viljor i Obamas närhet haft olika åsikter om hur frågan ska skötas för att ge maximal och optimal positiv publicitet för presidenten. Sedan blev det bara fel i enlighet med principen om ”ju fler kockar desto sämre soppa.”

Istället tänkte jag ta upp en sak som jag inte sett att någon annan tagit upp ännu men det är en fråga som till slut måste ställas. Någonstans läste jag att kostnaderna för USA i det som kallas ”kriget mot terrorismen” hittills är uppe i runt två gånger Sveriges årliga BNP.

Självklart så har kriget kostat mest i Irak och Afghanistan men även på hemmaplan i USA har kostnaderna varit enorma och mycket lite talar för att de kommer att minska under de närmaste åren. Den övervakningsapparat som vuxit fram sedan 11/9 2001 är nämligen gigantisk.

Washington Post redovisade förra året resultatet av två års undersökande journalistik av USA:s underrättelseväsen. Det mest häpnadsväckande tidningens reportrar kom fram till var att ”top secret America” svällt till en sådan omfattning att ingen längre har kontroll på hur många människor som arbetar med underrättelseverksamhet eller hur mycket det kostar.

Det man kunde konstatera var bl.a följande:

-en rad myndigheter utför samma arbetsuppgifter utan att dela med sig av data till varandra.

-1 271 statliga myndigheter ägnar sig åt underrättelseverksamhet

-1 931 företag används som konsulter i verksamheten

-854 000 personer är godkända för att handha topphemliga uppgifter

-närmare en miljon är direkt sysselsatta med att övervaka andra amerikaner eller andra länders medborgare med främsta syfte att undvika framtida terrordåd.

-USA har valt att i princip dammsuga all information i form av e-mejl, telefonsamtal, websidor och annat för att hitta detaljer som kan leda till misstänkta terrorister.

-informationsinhämtningen sker mestadels via datorer som plöjer igenom närmare två miljarder informationsbitar varje dag i jakten på spår.

-antalet underrättelseanalytiker har formligen exploderat sedan den 11 september 2001. Problemet är att de producerar över 50 000 underrättelserapporter om året.

-många av rapporterna blir aldrig lästa och det finns inte någon som har en överblick över den information som produceras.

-för att råda bot på detta bildades ännu en myndighet,  Office of the Director of National Intelligence, ODNI.

-effekten av detta blev att alla underrättelseorgan vaktade extra noga på sina egna ”hemligheter” och sina egna budgetar.

-budgeten för USA:s underrättelseverksamhet är ofattbara 525 miljarder kronor. Vilket är 21 gånger mer än vad som spenderades före den 11 september.

Ingen förvånas över att en händelse som den 11/9 får konsekvenser i form av ökade anslag till säkerhetsfrämjande åtgärder, det är en naturlig första reaktion. I just USA:s fall var det dock så att redan innan 11/9 så hade man en omfattande säkerhetsapparat uppbyggd och det hävdas också att kunskap och kännedom fanns om attentatet men att det redan då drunknade i den informationsflod som fanns.

Sedan dess har alltså budgeten tillåtits öka med 21 gånger det belopp som gällde 2001. Vad det kostat i form av rättssäkerhetsförluster och integritetskränkningar går inte ens att mäta.

Den fråga jag nämnde i början av inlägget och som jag menar måste ställas är denna.

Enligt nu tillgängliga uppgifter så har herr och fru(ar) bin Ladin bott i samma hus i samma stad, by, samhälle sedan 2005. Det är alltså cirka sex år vi pratar om. Under dessa sex år har alltså inte hela den här tidigare beskrivna underrättelseapparaten kunnat lokalisera honom trots alla de resurser, undantagslagar etc. etc. som man använt i jakten? Hur är det möjligt??

Han har alltså inte, som tidigare påståtts, bott i eländig terräng i nån grotta och flyttat i princip 100 gånger om året utan han har istället omgiven av fruar och sitt eget säkerhetsfolk suttit och tittat på TV i den stad där han nu till slut återfanns. En uppgift säger också att han blev förrådd vilket innebär att underrättelsetjänsterna annars fortfarande skulle ha varit tomhänta.

Sex år på en plats! Helvete, det kanske hade räckt att ringa 118 100 för att få besked om adressen? Hitta.se testade ni aldrig antar jag? Eller klarade han sig undan genom att inte uppge lägenhetsnumret till skatteverket?

Är det bara jag som tycker att detta drar ett löjets skimmer över varenda övervakningsförespråkare som vill bygga ut övervakningen ännu mer? Menar Bodströmsamhällets förespråkare att om vi bara hade haft datalagringsdirektivet implementerat så hade vi tagit honom förr? (detta nu sagt i överförd bemärkelse och inte bokstavlig)

Johan Pehrson och Beatrice Ask, ni som numera är Bodströmsamhällets flitigaste små arbetsbin, vad säger ni? Sex år i bekvämlighet på samma ställe och all teknik i världen lyckas inte få koll på gubben? All den teknik som ni använder via FRA och som ni vill använda via datalagringsdirektivet för att kontrollera vanliga svenskar i syfte (säger ni) att få fast såna som bin Laden och andra grova brottslingar.

Klart att möjligheterna till det ökar av att min 83-åriga mor får sina samtal registrerade, det måste ju var och en begripa…………

Det enda som gör att ni får fortsätta med era dumheter är att vi tydligen är så otroligt flata i det här landet också att vi låter er göra det.

Varför gör vi det? Det är något jag undrar varje dag.

Liberaldemokraterna behövs mer än någonsin.

Nunc aut nuncuam

Rick Falkvinge håller på med ett manifest som ser ut att kunna bli något alldeles extra bra. Läs mer här:

http://www.liberaldemokraterna.com/2011/05/07/liberaldemokraterna-star-upp-bakom-rick-falkvinge/

Nunc aut nuncuam

Läs även andra bloggares åsikter om manifest, Rick Falkvinge, informationspolitik, Liberaldemokraterna

Läs även andra bloggares åsikter om religion, kristendom, fundamentalism, sex,

Ola Lindholm, känd TV-profil har kissat.

Detta kiss fångades av en vaken konstapel som skickade det på analys och analysen har nu visat att kisset som polisen fångade innehöll spår av kokain.

Ola Lindholm har vägrat ta emot strafföreläggande och ärendet ska nu alltså tas upp i en rättegång där han står åtalad för ringa narkotikabrott. Enligt åklagaren i målet så riskerar Lindholm 30 dagsböter. Enligt hans olika arbetsgivare riskerar han vid ett fällande att förlora sina olika arbeten.

Vi måste sannerligen sluta vara så mesiga med straffen här i landet. Lindholm är en knarkare och ska därför naturligtvis hängas på torget varje lördag i tre månader. Kråkorna må slita köttet av hans ben och råttorna kan sedan gnaga i sig resten på det att han aldrig må bli ihågkommen som annat än en förtappad själ som svikit hela sin omgivning. Tvi, tvi, tvi. Trefalt tvi och evig fördömelse.

Vem sa att jag tog i? Gjorde jag verkligen det? Ge exempel på annan brottslighet som ger de konsekvenser som Lindholm står inför vid en fällande dom på 30 dagsböter?

Har inte arbetsgivaren något annat ansvar än atyt se till att den här medarbetaren omedelbart får sparken? Hade man gjort likadant om han varit berusad i TV så hade det blivit folkstorm för att man inte erbjudit vård i någon form.

Här syns effekterna av vår nuvarande narkotikapolitik som tydligast. Istället för vård så ska vederbörande närmast lynchas och stigmatiseras för all framtid stämplad som både kriminell och knarkare.

Tänk om det skulle vara fel på analysen? Det har hänt. Det har faktiskt hänt mig. Jag åt under en period 8 st citodon per dag mot smärtor i ryggen och fick under denna tid lämna ett urinprov. Det analyserades hos SKL och visade sig vara helt rent trots att det borde ha givit utslag på opiater.

Personligen så anser jag att Lindholm oavsett om han tagit kokain eller ej, har straffats så det räcker bara genom den uppmärksamhet detta fått i media. Gatlopp tror jag det kallades förr i världen, det som han nu har fått genomgå. Några 30 dagsböter ovanpå det behövs inte alls.

Tänk så trevligt det vore att någon gång få läsa om en högavlönad chef med ryggrad. En som ställer sig bredvid sin anställde och förklarar att så länge det inte finns en dom så betraktar vi vår anställde som oskyldig i enlighet med vad som sägs i Europakonventionen. Visar han sig vara skyldig så ska vi se på vilket sätt vi bäst kan hjälpa honom genom detta.

Såna chefer växer sannerligen inte på träd utan istället så stöter vi ständigt på ryggradslösa fegisar som uppbär sin höga lön för att de ”har så stort ansvar” men som när det blåser till vägrar att ta detta ansvar. Då väljer de i allmänhet  den enklaste och minst kontroversiella lösning de kan hitta i de fall där de inte bara försvinner under ivrigt skyllande på andra.

Jag gillar inte fegisar!

Läs Ola Lindholms egen kommentar här!

Läs även andra bloggares åsikter om narkotikapolitik, Ola Lindholm, kokain, analys, SKL, ryggrad, rättegång, åtal, åklagare