Svensk Myndighetskontroll: Brott & Straff Tredje delen
Brott & Straff
En ständigt pågående diskussion
Tredje delen
I de första två delarna har jag försökt ge lite bakgrundsfakta kring brottsligheten och även försökt ge en bild av hur utvecklingen har varit och är. I år har antalet anmälda brott vid halvårsskiftet, minskat med 2% jämfört med föregående år. Även här finner vi alltså bevis för att den utveckling som tecknas av framförallt media och Sverigedemokraterna, inte är riktig. I dagens avsitt så tar vi oss en titt på advokaten och hans roll. Det finns flera förslag som går ut på att, som det heter, förenkla rättsprocessen genom att i större utsträckning än nu, utfärda t.ex strafförelägganden också för lite grövre brott. För min del ser jag det som att vi är på väg mot en ordning med summariska processer och en avsevärt försämrad rättssäkerhet för den enskilde.
Advokatens roll:
Den rollen är i en rättsstat grundläggande och att diskutera advokatens roll blir lite som, för att citera HD:s ordförande Johan Munck, att diskutera vattnets roll för sjöfarten.
I ett samhälle som blir allt mer genomreglerat av olika lagar och förordningar blir advokatens roll än viktigare för att tillvarata den enskildes intressen och advokaten får en närmast avgörande roll för att tillse att europakonventionen efterlevs. Detta såväl i själva lagstiftningsarbetet som ute i den praktiska verkligheten.
Idag berättar advokater att de allt oftare får ta till europakonventionen i sin argumentation då de allt oftare hör domare och även andra aktörer inom rättsväsendet ge uttryck för den mest häpnadsväckande okunnighet om försvarsadvokatens funktion i rättsstaten.
Det kan vara domare och åklagare som med hjälp av polis söker trakassera en försvarare att avslöja vad klienten sagt i ett förhör som man glömt spela in.
Det kan vara en professor som menar att advokater som har ”som affärsidé” att fria sexualbrottslingar bör hjälpa sina klienter att erkänna istället för att biträda deras förnekande av brott.
Det kan till och med vara JK, som satsar betydande resurser på att skära i försvararnas räkningar, så att vi till slut får ett A- och ett B-lag bland det misstänkta klientelet, där endast de rika har råd att köpa försvararens tid.
Den absolut grundläggande fråga vi måste ställa oss i en diskussion i detta ämne är vad vi vill ha ut av rättsprocessen?
Vill vi enbart ha en dom eller vill vi ha en rättvis dom?
Om det är det sistnämnda vi strävar efter så har advokaten en alldeles oumbärlig roll att spela och Svea Hovrätt har i en dom RH 1983:78 gjort en utmärkt sammanfattning där den första meningen är direkt hämtad ur rättegångsbalkens 21 kap. 7 §:
”Offentlig försvarare skall med nit och omsorg tillvarataga den misstänktes rätt och i detta syfte verka för sakens riktiga belysning. Detta skall han göra självständigt – i förhållande till den misstänkte, till polisen, till åklagaren och till domstolen; hans självständighet är en av grundvalarna för den enskildes rättssäkerhet i straffrättskipningen.
Han är oförhindrad – och efter omständigheterna skyldig – att på egen hand skaffa utredning i saken. En annan syn på hans uppgift skulle kunna hämma, eller helt avhålla från, motiverade insatser för den misstänktes sak. Självfallet gäller den begränsningen att han inte får begå brott, försvåra den utredning polis och åklagare bedriver eller missbruka de särskilda rättigheter som följer med hans ställning som offentlig försvarare.”
Den dag vi tröttnar på att påminna rättstillämpande instanser att det är försvararens rätt och skyldighet att på varje lagligt vis tillvarata sin klients intressen – antingen klienten är god eller ond, skyldig eller oskyldig så måste han i en oberoende prövning få anföra allt det som är nödvändigt för sitt försvar – den dagen kommer vi heller inte längre att få rättvisa domar!
Det senaste decenniet har ett välbehövligt fokus satts på brottsoffrets rättigheter. Detta får dock inte betyda att den misstänktes rätt åsidosätts.
I dagens Sverige känns det ibland som om det enbart är försvarsadvokaterna som bevakar de brottsmisstänktas rättigheter och det är en farlig trend.
Kan en advokat lätta upp stämningen?
I många debatter som förs på olika debattsidor och i olika bloggar i ämnet Brott & Straff förekommer olika påståenden om advokater och deras arbete, roll och inkomster.
Det är inte ovanligt att det förekommer påståenden om att dessa tjänar tusentals kronor i timmen på att företräda olika typer som enligt skribenterna inte förtjänar något försvar alls. Därför ifrågasätts också ofta advokatens moral enligt ”hur kan man försvara en sån” argumentet.
Enligt min uppfattning grundar sig den typen av uttalande på en djupt bristande insikt i såväl rättsstatens minimikrav som en oförståelse för vad som egentligen är advokatens roll.
Dessutom glömmer man att den som står åtalad skall betraktas som oskyldig intill dess att en i domstol avgiven dom vunnit laga kraft.
Fakta:
I Sverige skall en advokat vara ledamot av Sveriges Advokatsamfund Är man inte ledamot, äger man heller inte rätten att titulera sig advokat. Advokatsamfundet kan välja att utesluta medlemmar, vilket innebär att yrket är självreglerat på ett sätt som saknar motsvarighet i landet.
I Sverige råder inget advokattvång, vilket innebär att en person som ska uppträda inför domstol som kärande, svarande, målsägande eller tilltalad , inte är tvingad att göra detta genom ombud. I Sverige råder heller inte advokatmonopol , vilket innebär att vem som helst får uppträda inför domstol som ombud eller biträde för andra personer.
Däremot måste en offentlig försvarare, som ersätts med skattemedel, vara advokat. Det arvode som utgår för en offentlig försvarare uppgår senast jag kontrollerade till 1351:-/timme inklusive moms.
Advokatsamfundet i Sverige beviljar inträde för en person som har svensk juridisk examen, den så kallade , juris kandidatexamen med en normalstudietid på fyra och ett halvt år, samt praktisk juridisk verksamhet i minst fem år. Sedan år 2000 föreligger krav på godkänd advokatexamen.
Examen administreras av advokatsamfundet och avläggs muntligen inför examinatorer samt censorer. Kostnaden för examen inklusive obligatoriska kurser uppgår till omkring 50.000 kronor och skall enligt advokatsamfundets stadgar bekostas av den advokatbyrå vid vilken inträdessökanden är verksam.
Advokaterna och advokatsamfundet är bundna av regler om advokater, vilka finns i ett eget kapitel i rättegångsbalken. Även JK utövar tillsyn över advokater.
Vid en jämförelse med andra yrken tycker jag själv att det framgår att advokater dels har en mycket gedigen utbildning såväl teoretiskt som praktiskt och dels att regelverket kring och kontrollen av hur yrket utövas, är väsentligen både striktare och bättre än för många andra grupper. Se även inlägget ovan som är en bilaga till detta
Publicerat på 14 september, 2010, i Okategoriserade. Bokmärk permalänken. 6 kommentarer.
Kanske folk drar sig för att anmäla när polisen ändå inte har tid? Varför åberopas anmälningsbenägenhet som förklaring endast då det skett en ökning?För övrigt vore det intressant att jämföra med 5, 10 och 20 år sedan och inte bara med förra året eftersom det naturligtvis sker slumpmässiga fluktuationer från år till år som lätt är större än 2 %.
Det har jag gjort i många inlägg. De första två delarna i den här serien handlar också om det och hur brottsligheten ser ut i jämförelse med den bild som förmedlas.
Pingback: Svensk Myndighetskontroll: Länksamling Brott o Straff « Svensk Myndighetskontroll
Pingback: Punktera Sverigedemokraternas argument: ”ordning och reda” « Sverige är inte världens navel!
Pingback: Brott och straff en kunskapsfråga. | Svensk Myndighetskontroll
Pingback: Om brott och straff och kunskap i ämnet | Liberaldemokraterna