Dagsarkiv: 21 maj, 2010

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1995932/pirate-bay-operator-falld-i-hovratt

Det känns som att såna här beslut, steg för steg, leder mot en både mörkare och tystare värld.

Fyra skivbolag och 13 filmbolag låg bakom kraven. Domstolen gick på deras linje att internetoperatören medverkat till att användare gjort intrång i upphovsrättsskyddade verk.

Medverkan grundar sig i att Black Internet rimligen har känt till att verk som skyddas av upphovsrätten spridits i stor omfattning via The Pirate Bay, konstaterar hovrätten.

I en annan dom säger hovrätten att även Bolaget Portlane måste omedelbart strypa internetförbindelsen till sajten tracker.openbittorrent.com till dess att målet om The Pirate Bay avgörs.

Ingen lagakraftvunnen dom och ändå sätts delar av grundlagen ur spel genom ett hovrättsbeslut. Bolag tvingas stänga informationsflöden i strid med vad Ygl, Yttrandefrihetsgrundlagen säger om fri informationsspridning.

”Att rimligen känna till” är ett veritabelt tuggummiuttryck. Många är de undersökningar som t.ex visat att våra riksdagsledamöter i många frågor är okunniga om vad de ”rimligen borde känna till”. Riksdagssvar.se och de frågor som ställdes till ledamöter angående FRA-lagen kan få utgöra ett exempel.

Ett annat, och det förmodligen mest kända, är väl idag ca. 30 år gammalt men kom sig av att någon frågade dåvarande statsministern Olof Palme vad en liter mjölk kostade och han gissade på ett belopp som kanske var hälften av det riktiga priset och Palme utbrister då spontant: ”Va, kostar mjölken X :-, det var det jävligaste, det hade jag ingen aning om!”  Mitt minne kring detaljer i detta kan vara fel men poängen och sensmoralen gäller likafullt, vi borde rimligen kunna förvänta oss kunskap om detta.

Vad blir konsekvenserna av hovrättens skrivning? Vem ska i andra sammanhang kunna redogöra för och precisera vad en nätoperatör ”rimligen” ska känna till? Beslut av den här sorten leder till självcensur men det kanske är just det som är meningen.

Vem ska i framtiden våga hysa politiska partier och andra organisationer som står i opposition mot makten coh som via nätet skickar och publicerar obekväma sanningar då operatören ”rimligen” borde ha känt till att materialet som skickades t.ex  innehöll sådant som kan skada Sveriges relation till främmanmde makt?

För mig är beslutet obegripligt.  Internetoperatörer kan sägas vara motsvarigheten till det konsortium som står bakom Öresundsbron. Båda tillhandahåller vägar för trafik. I operatörens fall far det fram ettor och nollor i hög hastighet om det är en bra väg och i konsortiets fall far det fram människor och olika typer av fordon i varierande hastighet på deras väg.

Konsortiet borde, på samma sätt som man nu säger att operatörer borde ”rimligen känna till” att trafiken över bron också innehåller en mängd gods som kan antas vara illegalt. Därav följer att den logiska slutsatsen borde bli att bron stängs. Något sådant förslag har dock inte hörts i debatten.

Nunc aut nuncuam

Uppdatering:

Fick en så bra kommentar att jag lyfter den hit och som kan sammanfattas med att nyligen så gick sex högre tjänstemän hos Säpo fria fast dom rimligen måste ha känt till de lagar som gäller för verksamheten. Likhet inför lagen existerar inte då det kommer till fildelning och upphovsrätt.

http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/telia-vill-ha-ipred-provad-i-hd-1.1108576

Telia går vidare och vill att HD prövar IPRED-lagen. Man fortsätter därigenom att vägra att lämna ut det namn som industrin begärt att få.

All heder åt Telia som fortsätter att slåss!!

Nunc aut nuncuam

Häromdagen skrev jag om riksenheten för polismål och deras chefsåklagare som hade lagt ner en förundersökning mot sex olika chefer hos Säpo. Åklagaren grundade sitt beslut på att dessa chefer uppvisat en sådan bristande utbildning för sina jobb och att de även agerat på ett så inkompetent sätt att de inte kunde ställas till ansvar trots flagranta brott under en lång följd av år.

Som skattebetalare så undrar jag nu naturligtvis om den uppvisade inkompetensen lett till att Säpo vidtagit några åtgärder som att t.ex omplacera dessa centralt placerade chefer till arbetsstationer där de gör mindre skada. Det vore en normal åtgärd helt i linje med vad som kan förväntas då ett antal chefer visat sig inte hålla måttet.

Skulle man i alla fall kunna tro. Hos Säpo tycks man dock resonera lite annorlunda och enligt uppgifter idag på morgonen så sitter fem av de sex kvar på sina tidigare chefsjobb. Den sjätte har befordrats till en ny inkompetensnivå, som det heter då man passerat sin egen kompetensnivå.

Inte heller denna nyhet har väckt gammelmedia, som i trött symbios med landets säkerhetspolis fortsatt vägrar att berätta för dig, käre läsare, vad det är som händer och pågår. Jag kommer att rekommendera min gamla mor att säga upp sin prenumeration eftersom tidningarna ändå uppenbarligen inte har för avsikt att rapportera kring ärenden som detta.

Vi återgår för en stund till Riksenheten för polismål, belägen i Malmö. Denna bildades en gång i syfte att öka förtroendet för polisens utredningar av brott inom polisväsendet. Enheten ar funnits i fem år och chef under hela den tiden varit överåklagare Björn Ericson.

Ericsons slit för att fria misstänkta poliser har varit framgångsrikt trots att han ibland verkligen tvingats till en del ytterligheter för att lyckas. Som nu senast då han i ärendet gällande Johan Liljeqvists död i Göteborg tvingades överta den ordinarie obducentens roll för att kunna fria de poliser som dödade Liljeqvist.

Att det var polisens våld vid ingripandet som dödade Liljeqvist fastslogs av den ordinarie obducenten. Här tvingas Ericson nu besluta sig för att han, trots att han t.ex aldrig sett den dödes kropp, är en bättre och skickligare obducent än den ordinarie. I denna nya roll beslutar Ericson vidare att det inte var polisens våld, utan något annat som förorsakade dödsfallet.

Eftersom detta sista uttalande av Ericson visar att polisen inte kan ha begått brott eftersom deras våld inte var det som dödade Liljeqvist, så kan förundersökningen därmed läggas ned.

Detta är en förklaring till varför vissa poliser hörts säga att Ericson, av påven, borde kanoniseras och utses till polisiär skyddshelgon av första graden.

Tilläggas kan att av de totalt 478 anmälningar och fall som landat på Ericsons bord har ett (1) enda lett till åtal. Att det förhåller sig så kan i sin tur bero på att i mer än 2/3 av fallen inleds inte ens en förundersökning av Ericson.

Några siffror till för att belysa enhetens verksamhet:

2005 handlade Riksenheten exempelvis 3 877 anmälningar mot polisanställda varav förundersökning inleddes i 1 175 fall (30,3 %). I 67 fall lagfördes den polisanställda vilket motsvarade 1,7 % av de inkomna anmälningarna och 5,7 % av inledda förundersökningar.

Tre år senare, 2008, var antalet anmälningar 4 443 stycken och antalet inledda förundersökningar 1 013, motsvarande 22,8 %. I 59 fall lagfördes den polisanställda vilket motsvarar i 1,3 % av de inkomna anmälningarna och i 5,8 % av de inledda förundersökningarna.

Det ska kort sagt väldigt mycket till för att en svensk polisman ska utredas och ännu mycket mer för att få honom fälld.

En polis utan allmänhetens förtroende är en vingklippt polis och alla åtgärder för att öka det är nödvändiga att genomföra. Enkelt uttryckt spelar ett antal tusen poliser till väldigt liten roll om det är så att dessa saknar förtroende.

Ett sätt att öka detta är att, som i t.ex Norge och England, skapa en oberoende och fristående organisation som övertar granskningen av misstänkta brott inom polisen.

Nunc aut nuncuam