Dagsarkiv: 5 maj, 2010

Per Pettersson Liberal debattör, initiativtagare till nätverket C4T
Catrine Norrgård Ordförande HBT-liberaler
Jens Odsvall Ordförande Människorättsnätverket Svart Måndag

har tillsammans skrivit en omskakande debattartikel idag på politikerbloggen. Den handlar ytterst om hur samhället förnedrar en liten minoritet svenskar. En förnedring som tar sig t.o.m fysiska uttryck genom att staten ”erbjuder” eller rättare sagt kräver att de genomgår operationer där tekniken som används är lika ålderstigen som den lag som kraven grundas på.

Som det slutgiltiga kravet möts de som trots allt har orkat framhärda, av kravet på att låta sig kastreras.

Jodå, ni läste rätt, vi har fortfarande, år 2010, en lag i Sverige som kräver att en del svenskar ska kastreras. Än värre är att denna lag tillämpas idag, just nu, här i ett modernt samhälle som kallar sig civiliserat. På senare år har flera vuxna personer som utsatts för dessa onödiga ingrepp trätt fram och menat att det rört sig om rena könsstympningar.

Det talas väldigt tyst om detta och min egen kunskap på området är bara ett par månader gammal. Fortfarande så har jag svårt att smälta och förstå att det verkligen är sant och att detta pågår. Det är det och det gör det. Jag återpublicerar här artikeln i dess helhet. Det kunde ha varit du eller jag som varit de drabbade och oaktat detta så handlar det om våra medmänniskor. Man behandlar inte människor på det här sättet. Det är ovärdigt, brutalt och fullständigt hänsynslöst. Något måste göras och det måste göras NU!

”I föregångslandet Sverige glömmer vi ofta bort den stigmatiserade bokstaven T i HBT – transpersonerna. Lagstiftningen om könstillhörighet är förlegad och sjukvårdens omoderna metoder lämnar mycket att önska. Det är dags att bevilja transpersoner samma människovärde som alla andra, skriver tre liberala debattörer.

Sverige anser sig ofta vara ett föregångsland. Vi avkriminaliserade homosexualitet tidigt, vi avskaffade sjukdomsstämpeln 1979 och på senare tid har vi följt efter Nederländerna och Kanada i att låta samkönade par ingå äktenskap. HBT-rörelsen står stark i Sverige.
Tyvärr glömmer både det offentliga Sverige och stora delar av HBT-rörelsen bort en viktig sak, nämligen alla de individer som representeras av bokstaven T: transpersonerna.

Att ha en könsöverskridande identitet är fortfarande stigmatiserat. Transsexualism är fortfarande klassat som en sjukdom och lagstiftningen är förlegad. Nuvarande lagstiftning om könstillhörighet tillkom redan 1972. I sak har lagen inte heller förändrats sedan dess. Trots det ligger den senaste utredningen om ändringar i lagstiftningen och samlar damm på socialdepartementet.
Remisstiden har sedan länge gått ut, men ingenting händer.

Också sjukvården lämnar mycket att önska. I Sverige används metoder som anses omoderna i andra länder. Att ge mer än kosmetisk behandling anses här onödigt. De som har råd åker därför till t.ex. Thailand för att få en bättre behandling på egen bekostnad, men det anses av någon anledning oacceptabelt och på senare tid har det föreslagits att individer som genomför operationen utomlands ska vägras ett juridiskt byte i Sverige.
Utöver detta kan nämnas allvarliga brister vad gäller utredningen inför ett beviljat könsbyte, ansvariga läkares bristande förståelse för vad det innebär att vara transperson och att förlegad behandling används för hårborttagning.

Transpersoner blir fortfarande tvångssteriliserade av samhället. För att få byta kön måste du inte bara vara ogift – vilket innebär att gifta par kan tvingas skilja sig för att sen ingå nytt äktenskap efter att bytet är genomfört – utan också ha intyg på att du är steriliserad eller på annat sätt saknar fortplantningsförmåga.
Det är också förbjudet att spara könsceller för att senare kunna skaffa barn på något sätt. Dessa krav är ovärdiga ett modernt samhälle och ett brott mot grundläggande rättigheter.

Personer med intersexuella syndrom – som fötts med ett kroppsligt kön som inte är så enkelt att fastställa som manligt eller kvinnligt – är extra utsatta för kastreringskravet.
Förr var det vanligt att man opererade barn med olika intersexuella syndrom redan när de var mycket små. På senare år har flera vuxna personer som utsatts för dessa onödiga ingrepp trätt fram och menat att det rört sig om rena könsstympningar. Ett fortsatt steriliseringstvång riskerar fler sådana fall, där lagen kräver att en operation genomförs trots att det inte finns medicinska skäl till det.

Trots alla problem händer inget. Det är inte bara stigmatiserande att själv vara transperson, många är rädda för att stigmat ska överföras till den som tar i frågorna. Därför agerar sympatiserande läkare i det fördolda, riksdagsledamöter skriver under motioner men vågar inte ställa sig i talarstolen och argumentera för dem, människorättskämpar visar sitt privata stöd men vågar inte gå ut och kräva förändring offentligt.

Nu tar några av oss bladet från munnen och kräver förändring. Vi är själva cispersoner, men vi ställer oss ändå upp och kräver förändring för alla transpersoner. Vi måste bli av med fördomarna i samhället och vi måste få en modern lagstiftning och bra vård.

Vi föreslår fem konkreta förändringar.

1. Lagstiftningen måste moderniseras. Kraven att vara ogift och steriliserad måste bort. Det måste bli tillåtet att spara könsceller.
2. Den könskorrigerande behandlingen måste moderniseras och bättre metoder användas.
3. Möjligheten till vård som minderårig måste säkras.
4. Vården måste baseras på medicinsk kunskap och den enskilda patientens behov, inte på fördomar om hur en “riktig” kvinna eller man är.
5. Kunskapen om transpersoner i öppenvården, framför allt inom psykiatrin, måste bli bättre.

Mänskliga rättigheter är universella. Våra egna rättigheter är inte värda något om vi inte erkänner dem till alla individer. Det är dags att vi i Sverige börjar göra upp med våra förlegade föreställningar om transpersoner och beviljar dem samma människovärde som vi anser det självklart att ge alla andra.”

http://www.politikerbloggen.se/2010/05/05/30730/

http://vlt.se/nyheter/omvarlden/1.822433-litauen-stoppar-pridefestival

Att Litauen nu stoppar en planerad Pridefestival är ett steg tillbaka mot en mörkare tid. Det är ett beslut som inte är värdigt ett land som kallar sig en demokratisk rättsstat. Litauen är ett av EU:s medlemsländer. Vad gör EU?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/peterkadhammar/article6830298.ab

Läste en intressant artikel av Peter Kadhammar i Aftonbladet som varit på ett seminarium där frågan ”Hur upptäcker man en kommande Jihad-Jane?” diskuterades. Terrorism och hot mot Sverige kan sägas ha varit temat för dagen.

En av föreläsarna, Magnus Ranstorp, anses allmänt vara Sveriges ledande terroristexpert. Ranstorp bekräftade under ett samtal med Kadhammar vad han tidigare sagt nämligen att det inte finns något islamiskt hot mot Sverige och på fråga om varför konstaterades att detta bl.a beror på ”att vi inte bedrivit krig i Mellanöstern. Därför att vi är ett land som förespråkar samtal och inte konfrontation. Därför att vi traditionellt är moraliska väktare i världen.”

Den politiska majoriteten har dock i sin vishet beslutat att Sverige ska delta i ett krig i Afghanistan som jag själv anser vara mycket tveksamt om det finns något folkrättsligt stöd för. Vad gäller legitimiteten så brukar det anföras att det sker i FN:s regi under amerikansk ledning.

Må vara hur det vill med den saken men det ändrar inte faktum att kriget av talibanerna med flera upplevs som ett heligt krig mot USA och deras lakejer. En av dessa lakejer är Sverige.

Under 10 års tid har man stiftat lagar som ska skydda oss mot det fasansfulla terrorhot som enligt många, däribland Ranstorp, aldrig har funnits. Vi har sagts vara tvungna att betala ett pris i form av minskad frihet, kränkt integritet och en svagare rättssäkerhet med hänvisning till dessa lagars stora betydelse för vår säkerhet.

Under FRA-debatten var vi många som efterfrågade just exempel på hot som var så konkreta och omfattande att de motiverade den ingripande lagstiftning som massavlyssning av medborgarna utgör. Av naturliga skäl kom aldrig något svar då och inget har heller kommit sedan dess.

Däremot så görs det nu något för att framkalla hotet och det är det ovan beskrivna deltagandet på amerikansk sida (som det upplevs) i det ur folkrättslig synvinkel mycket tveksamma kriget i Afghanistan.

Det hot man påstått sig vilja skydda oss emot gör man nu alltså en insats för att framkalla och jag tycker inte att det är särskilt smart. Eller om det möjligen är översmart att på detta sätt skaffa fram ”bevis” för att alla dessa lagar är och har varit nödvändiga. Tänk er sedan att det skulle dyka upp verkliga och reella hot mot Sverige, vilket fantastiskt underlag det skulle ge för ny lagstiftning som ytterligare skulle skära bitar ur det vi fortfarande kallar demokratin.

Hur skyddar vi oss då mot en kommande ”Jihad Jane”? Som en första omedelbar åtgärd skulle jag rekommendera solglasögon. Detta för att undvika strålskador från den extremt stora neonskylt i form av en pil som pekar direkt på Jane som i sin tur hållet upp ett plakat på vilket man kan läsa; ”JAG VILL BLI TERRORIST!”

 Om nu bara olika säkerhetstjänster uppmärksammar denna subtila hint så borde förutsättningarna att uppspåra och infånga Jane kunna bedömas som goda.

Jag återbloggar en post från Olof Bjarnason som har mött flyktingar för vilka det beslut om utvisning som fattats av Migrationsverket, innebär en resa mot tortyr och närmast säker död. Sverige ska inte visa ut den som har s.k skyddsskäl och sådana skäl tycks det helt klart finnas här varför beslutet måste ändras.

Manifestation i Kållered

Jag och xorbot(Kalle) åkte hastigt och lustigt ner till Kållered söder om Göteborg ikväll.

Johan Zandin som arrade God Jul önskar Storebror tillsammans med mig, Kalle och Annika Beijbom mailade mig nämligen info om en manifestation i form av en tältning.

 Det var 20 Iransk-kurdiska flyktingar som protesterade mot avslag på asylansökan utanför Migrationsverket.

Jag spelade in en intervju med Ali Rezai, ordförande för Iranska flyktingars riksorganisation. Eftersom wordpress.com vägrar låta mig ladda upp ljudfilen hit, postade jag den på posterous. Lyssna.

Som jag förstått det hela så är det alltså stor risk för att politiskt aktiva kurder, i många fall f.d. gerillasoldater, ska skickas tillbaka till Iran för nästintill säker tortyr och/eller avrättning! Trots dokumenterade kopplingar till politiska motståndsrörelser i Iran.

Det måste ha skett misstag i handläggningen här – jag hoppas verkligen Migrationsverket uppmärksammar manifestationen och tänker om

Om inte annat kan migrationsverket kanske rådfråga FRA? För vi betalar väl alla den myndigheten för något slags informationsrapportering i sådana här fall?

 En kille sade till Kalle: ”Jag kommer att dö snart.”

Vad svarar man på det?

Upprop till Migrationsverket

Vi som strejkar idag, har varit medlemmar och aktiva i de kurdiska, oppositionella partierna Komale och det Kurdiska Demokratiska Partiet.

Vi har kämpat enligt gerillametoder och är kända av den islamska polisen och av den iranska regimen.

Om vi återvänder till Iran riskerar vi att utsättas för tortyr och avrättning.

Våra krav är nu att Migrationsverket aktualiserar våra ärenden.

Enligt den svenska lagen och enligt Genèvekonventionen har vi rätt att få uppehållstillstånd av skyddsskäl.