Dagsarkiv: 25 mars, 2010

I den kritik som Lagrådet yttrade över regeringens förslag angående bl.a drogtester av unga fanns även en skrivning om att förslaget ytterst syftade till en sänkning av straffmyndighetsåldern.

Att lagrådets farhåga är synnerligen välgrundad framgår tydligt om man läser vad Johan Pehrson skrivit i sin blogg 090416. http://johanpehrson.blogspot.com/2009/04/sankt-straffmyndighetsalder-kan-hjalpa.html

Jag kopierar in hela hans blogginlägg här:

”Den danska regeringen förbereder en sänkning av straffmyndighetsåldern. Arbetet bär en tydlig socialprägel. Målet är att färre barn skall fastna i en kriminalitet de sedan har svårt att ta sig ur. Små olyckor ska inte få bli stora katastrofer. Detta arbete är intressant att följa. Straffmyndighetsålder har debatterats sedan slutet av 1800-talet och fastställdes till femton år vid förra sekelskiftet.

Folkpartiet driver på mot samma mål som den danska regeringen. Tidiga och tydlig insatser kan minska kriminaliteten bland unga. Fler slipper förstöra sina egna och andras liv. Färre kommer utnyttjas av äldre mer garvade kriminella. Fler utsatta barn kan få sin barndom fylld med annat innehåll än brott, droger och våld.

I Folkpartiet liberalernas Sverige utreds brott också av den som är under femton år, ansvar kan oftare klarläggas i domstol och det skapas nya möjligheter till tvångsmedel inom socialtjänsten för de barn som begår brott. Ingen under 15 år ska få lämnas i sticket om föräldrarna inte klarar av sitt föräldraansvar. Det är vårt löfte till svenska folket inför kommande år.”

Då behöver ingen sväva i ovisshet kring detta längre. Målet för politiken är en sänkt straffmyndighetsålder, frågan är bara när Pehrson anser det är lämpligt att börja lagföra unga? Vid 12 års ålder? 10? Det vore tveklöst intressant med ett besked på den punkten och då inte enbart från Pehrson utan även från den ännu icke avskedade justitieministern Beatrice Ask!

Nunc aut nuncuam

Man måste säga att regeringens politik tillsammans med hela västvärldens ständiga prat om terrorism och säkerhet, åtminstone gynnat en bransch. Det vore sannerligen intressant att se en utredning som visar kostnaderna för den närmast paranoida säkerhetshysteri som drabbat världen. Tipstack till Farmor Gun! http://farmorgun.blogspot.com/

http://www.skl.se/web/Stora_sakerhetsdagen.aspx
den 19 april – fem månader före valet
se även
http://www.storasakerhetsdagen.se/

med puff även här
http://www.skyddosakerhet.se/iuware.aspx?pageid=92778

För att inte tala om säkerhetsbranschens mässa Skydd 2010 den 14 – 17 september
http://www.skydd.net/common/category.aspx?id=8511

med Security Awards prisutdelning på valdagen
http://www.securityawards.se/

Hittade en bild hos Scaber Nestor

http://scabernestor.blogg.se/2010/march/vem-fan-bryr-sig-om-fargen.html

som jag var tvungen att låna.

http://johanpehrson.blogspot.com/2010/03/avskaffa-rattspsykiatrin.html

Johan Pehrson skriver i sin blogg att han vill avskaffa rättspsykiatrin och rättspsykiatrisk vård som påföljd.

Eftersom det är just Johan Pehrson som skriver så kan jag inte komma undan tanken att det handlar om ytterligare ett av hans många repressiva och allmänt straffande förslag. Det tycks inte finnas något slut på hans uppfinningsrikedom då det handlar om att utöva repressiv makt över människor. Poliser, kontroller och fängelse är nyckelorden som sammanfattar den politik han önskar bedriva.

I bloggen skriver han bl.a. följande och jag kan faktiskt inte förstå vad det är han menar:

”Vårt land är unikt i vår del av världen när vi i domstol dömer människor för brott trots att de inte vet vilken planet de befinner sig på. Här krävs en anpassning till mer av humanism. Rimligare är att alla som vet vad de gjort döms till fängelse och där ges kvalificerad psykiatrisk vård.”

Lagen säger att den som led av en allvarlig psykisk störning vid utförandet av gärningen inte kan dömas till fängelse, s.k. fängelseförbud. Från och med den 1/7-08 har lagen till viss del ändrats och det tidigare fängelseförbudet i 30 kap. 6 § brottsbalken har nu ersatts med en presumtion för att annan påföljd än fängelse ska väljas när brott begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning.

I första hand ska en annan påföljd än fängelse väljas och fängelse får ådömas endast om det finns synnerliga skäl härför. Härvid ska rätten beakta om brottet har ett högt straffvärde (ett riktvärde om fyra år har angetts i förarbetena, prop. 2007/08:97 s. 23 f.), om den tilltalade saknar eller har ett begränsat behov av psykiatrisk vård, om den tilltalade i anslutning till brottet själv har vållat sitt tillstånd genom rus eller på något annat liknande sätt, samt omständigheterna i övrigt.

Mot bakgrund av den förändring som gjordes så sent som för två år sedan kan jag inte förstå Johan Pehrson på annat sätt än att han nu helt vill ta bort fängelseförbudet. Konsekvensen av detta blir att även de som per definition inte är ansvariga för sina handlingar skall dömas till fängelse!

Psykiskt störda lagöverträdare särbehandlas i de flesta civiliserade stater; grundtanken är att personen ska få psykiatrisk vård i stället för fängelsestraff.

Lagtekniskt löser de flesta stater detta genom att tillämpa begreppet »otillräknelighet« – den otillräknelige slipper straffansvar men får vård. Så vad Johan Pehrson menar med att vi skulle vara unika i vår del av världen förstår jag heller inte.

Av exakt samma skäl straffar vi heller inte barn under 15 år och inte heller personer med så stora begåvningshandikapp att personen ifråga inte kunnat överblicka konsekvenserna av sitt handlande. Fram till i dag har inte heller psykiskt sjuka straffats, utan har i stället dömts till vård. Den som begått brott under påverkan av psykisk sjukdom och inte av oaktsamhet eller med berått mod, har inte kunnat bedömas som ansvarig för sina handlingar.

Det är sjukdomen och inte personens kalkylerade handlande som lett till den annars straffbara handlingen.

Idag skriver du att en sådan förändring skulle vara motiverad av ”humanism” men jag har tidigare i debatten hört företrädare för samma tankegång, bl.a. Beatrice Ask. motivera denna med ”att det allmänna rättsmedvetandet kräver det”.

Översatt så betyder detta att man nu intar en klassiskt repressiv hållning. Samma inställning som i förlängningen lett USA till att avrätta begåvningshandikappade och personer som ännu inte varit fyllda 18 år då brottet begicks.

I Europa har tanken om straffets försonande effekt tidigare istället åberopats. Genom straffet sonar den dömde sitt brott och efter straffet är skulden betald.

Om tanken med skuld och försoning ska ha bärighet krävs att gärningsmannen hade ansvar för handlingen. Antingen genom uppsåt eller av oaktsamhet vars konsekvenser han borde ha kunnat överblicka.

Har gärningsmannen inte kontroll över sitt handlande faller tanken på en skuld som ska försonas för att utan egen kontroll finns heller ingen skuld att försona.

Frågan om straff för psykiskt sjuka handlar till sist om människosyn. Frågan gäller ytterst om det är gärningsmannens ansvar som ska betonas eller i stället samhällets behov av att straffa.

Utgår vi från en människosyn som i normalfallet betonar människans eget ansvar för sitt handlande blir tanken på att straffa de få människor som inte är ansvariga för sitt handlande närmast bisarr.

Redan idag finns väldigt många med psykiatriska diagnoser i våra fängelser. Den ”vård” de erhåller inom ramen för dagens kriminalvård är obefintlig och absolut inget talar för att det är någon förändring på gång.

Inom de närmaste åren står kriminalvården också återigen inför svåra överbeläggningsproblem,http://www.sr.se/stockholm/nyheter/artikel.asp?artikel=3579278 vilket bl.a innebär att många av de intagna kommer att sakna sysselsättning eller i vart fall en meningsfull sådan. Det i sin tur skapar rastlöshet och oro och i en fängelsemiljö innebär det att en liten gnista kan vara fullt tillräcklig för att utlösa olika typer av våld.

Innan du lägger förslag som ytterligare ökar trycket på kriminalvården och därigenom försämrar den vad gäller såväl säkerhet,innehåll samt återanpassning så borde resurser tillföras för att lösa de problem som finns redan idag.

Ett överförande av patienter som idag är föremål för rättspsykiatrisk vård och en nyintagning av sådana som med dagens system skulle ha fått rättspsykiatrisk vård, kommer att skapa behov av specialfängelser.

För du har väl inte för avsikt att låta dessa ingå i ett fängelses normalpopulation?

I sådant fall kan jag garantera dig att antalet misshandelsfall och antalet mord innanför murarna kommer att skjuta i höjden.

Är det något du i så fall är beredd att ta ansvar för och hur har du tänkt att det ansvaret ska se ut?