Dagsarkiv: 14 mars, 2010
Svensk Myndighetskontroll: Se till att få tummen ur nu politiker!
http://www.aftonbladet.se/debatt/article6771581.ab
Brottsoffermyndighetens egna små prövningar av olika domar känns ungefär som att låta Carl Bildt som domare i efterhand gå igenom en OS-final i ishockey och att ändra på domslut.
Rättsosäkert är en mild underdrift i sammanhanget. Jag har tagit upp detta tidigare och det är bra att Hasse Aro nu också ger sig in i debatten.
Det som, vid sidan av de enskilda människornas lidanden, upprör mig mest är rättspolitikernas hycklande. Hur ofta i debatten hör vi dom inte med kraftfull stämma uttrycka sig för brottsoffrets rättigheter och för brottsoffrets återupprättelse genom t.ex straffskärpningar mot gärningsmän.
Samtidigt som de talar om den sidan så har de nu i åratal haft det yttersta politiska ansvaret för Brottsoffermyndigheten och dess regelverk. Det här är ingen ny fråga, det har under lång tid varit så att många brottsoffer blir mer eller mindre överkörda av en myndighet som stick i stäv med domar från domstolar fattar beslut om att det blir ingen brottsofferersättning.
Här skulle politikerna kunna göra en snabb och mycket konkret insats för brottsoffren. Varför det är så svårt att få tummen ur, är obegripligt!
Svensk Myndighetskontroll: Vem tjänar på att myten upprätthålls?
http://www.dn.se/nyheter/sverige/alltfler-unga-kvinnor-tar-kokain-1.1060827
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6774740.ab
I Aftonbladets artikel som länken leder till kan vi läsa att allt fler unga tjejer tar kokain och att andelen svenskar som prövat drogen ökat med 300% de senaste 10 åren.
Men stopp nu! Jag läste ju så sent som häromdagen om hur framgångsrik den restriktiva svenska narkotikapolitiken är. Det står så på många ställen i Johan Pehrsons blogg (här är ett http://johanpehrson.blogspot.com/2010/02/knarkvanstern.html ) och han som är rättspolitisk talesman för Folkpartiet borde ju veta.
Just inom narkotikaområdet har man även haft goda möjligheter att se och kontrollera om tesen ”hårdare straff-lägre brottslighet” har någon bärkraft.
Nämnde Johan Pehrson är generellt också en av de mest högljudda förespråkarna för hårdare tag och strängare straff och stämmer den tesen så borde vi, mot bakgrund av de stränga straff vi har för narkotikabrott och mot bakgrund av att dessa skärpts den senaste 20-årsperioden, kunna se tydliga resultat som visar en minskning av brottsligheten.
Lägg även till att narkotikabrott ständigt ligger i topp på polisens prioriteringslistor och vi borde kunna se tydliga synergieffekter av hårda tag – långa straff – intensivt polisarbete, ergo en minskande brottslighet.
Jag gav mig därför ut och botaniserade i verkligheten och vad jag hittade är resultatet av svensk narkotikapolitik de senaste tjugo åren. Samtliga siffror är hämtade från Folkhälsoinstitutet.
När vi ska bedöma tillgången på narkotika i landet eller tillgängligheten, så brukar den främsta indikator man tittar på vara priset. Inom narkotikahandeln råder en rå marknadsekonomi och en nedgång i tillgången leder blixtsnabbt och obönhörligen till ökade priser.
Här är prisutvecklingen från 1988 för de vanligast förekommande drogerna.
Medelgatupriser i kronor per gram. KPI-justerade priser. Källa; Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, (CAN), rapport 112, Narkotikaprisutvecklingen i Sverige 1988-2007.
Som framgår av siffrorna ovan så är det alldeles entydigt så att priset på narkotika har halverats eller mer under de senaste tjugo åren. Slutsatsen av detta kan endast bli en, tillgången har ökat i motsvarande grad.
Ovanstående bekräftas även av den statistik som finns avseende anmälda narkotikabrott som ser ut så här:
Här hittade jag bara statistik från 1996 och framåt men även den talar sitt tydliga språk. Från 35,6 anmälda brott per 10000 inv 1996 till 86,5 år 2008, en ökning på tolv år med ca. 150%.
Dödsfall med förekomst av droger är en av de säkrare indikatorerna på narkotikaproblemets omfattning och uppgifterna används ofta i internationell rapportering, exempelvis till EU:s särskilda narkotikaobservatorium i Lissabon, EMCDDA (European Monitoring Center of Drug and Drug Abuse, sv. ECNN.)
En ytterligare effekt av den restriktiva narkotikapolitiken är att vi har bland västvärldens högsta dödstal för missbrukare. Även den siffran har mer än fördubblats de senaste 14 åren.
Den restriktiva politiken har även inneburit att man runt om i landet sagt nej till sjukvårdspolitiska åtgärder som t.ex program för sprututbyten och till ovanstående skall också fogas alla dödsfall i olika sjukdomar som är relaterade till missbruket och då i första hand AIDS och Hepatit. Lägg till detta även det avsevärda mänskliga lidandet och narkotikapolitikens misslyckande framstår som än värre.
Det här är några kalla och entydiga fakta som samtliga tyder på att det inte är alls så enkelt som t.ex Johan Person argumenterar för, att om vi bara tar hårdare tag och förlänger straffen så minskar brottsligheten.
Våra politiker kan ju inte heller vara okunniga om det jag ovan beskrivit vilket leder till den obehagliga slutsatsen att de medvetet, genom att ropa på de enkla lösningar som det s.k. allmänna rättsmedvetandet ibland ger uttryck för, vilseleder väljarna att tro att det faktiskt vidtas fungerande åtgärder.
En ytterligare effekt av misslyckandet på detta område är naturligtvis att även annan narkotikarelaterad brottslighet ökat i motsvarande grad.
Jag har ingen fix och färdig formel för hur detta ska kunna förändras och trenden brytas men två saker vet jag med 100% säkerhet. För det första att vi nu, efter lång tid med den narkotikapolitik som förs och har förts, måste vara så ärliga att vi slutar att upprepa floskler, dogmer och teser och istället sätter oss ned och seriöst börjar en diskussion om en förändring av den förda politiken.
För det andra att de enkla lösningarna på mycket svåra problem, som t.ex Johan Pehrson är en ivrig förespråkare för, inte fungerar och när vi ser att något inte fungerar så måste det väl vara så att vi är kloka nog att förändra oss och istället pröva något annat!?
Vem tjänar egentligen på att myten om den lyckade, restriktiva narkotikapolitiken upprätthålls?
Svensk Myndighetskontroll: Sex månader kvar, fortsatt rödgrönt övertag
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6774761.ab
Inga stora förändringar i månadens SIFO så det ser ut ungefär som sist. Moderaterna är fortsatt på väg att äta upp sina koalitionsbröder och systrar vilket denna gång får exemplifieras med KD som åter hamnar under spärren.
Bland de rödgröna, som i mätningen åter får egen majoritet, så är det fortsatt Miljöpartiet som visar röstdragande egenskaper. S fortsätter att ligga på historiskt låga nivåer.
Glädjande är att opinionsvinden tycks ha gått ur SD-seglen för de hamnar också utanför riksdagen enligt dagens mätning.
Svårast att bedöma är utan tvekan var de ca. 15% som inte uppgett något parti, kommer att lägga sina röster.
I den här gruppen tror jag att Moderaterna har väldigt lite att hämta mot bakgrund av de siffror de har idag och att dessa måste anses vara nära partiets potentiella topp.
Min gissning blir att det främst är besvikna Center och S väljare som återfinns här så det av dessa båda partier som bäst lyckas mobilisera ”sina” väljare ur denna grupp kan till slut ändå komma att göra ett bra valresultat.
Piratpartiet väntar ännu på ett lyft motsvarande det som kom i EU valet men kom ihåg att även i det valet så kom detta i valrörelsens slutskede.
