Dagsarkiv: 2 februari, 2010
Svensk Myndighetskontroll: Uppdragspolisen slår till
http://www.dn.se/nyheter/sverige/polisrazzia-mot-fildelare-1.1038236
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6532920.ab
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/stor-razzia-mot-fildelare_4192043.svd
Jag ska inte här och nu upprepa alla de argument som tidigare framförts i IPRED-debatten utan lägger ut detta mer för att visa att vår nya uppdragspolis kommer att få mer och mer att göra. Notera särskilt vad som står i slutet av DN artikeln;
”– Det är ordinära hubbar som det finns flera av i Sverige. Anmälan kommer från Ifpi (musikbranschens upphovsrättsorganisation) och vi utreder alla anmälningar på samma sätt. Polisiärt kan vi inte prioritera vilka som är större eller mindre, säger Ingblad.
– Det finns många fler anmälningar mot hubbar och det kan hända att det blir fler tillslag.”
Inom kort kommer polisen att kräva mer resurser och vi ska som skattebetalare snällt finansiera de multinationella bolagens jakt med hjälp av svensk polis på vanliga svenskar i syfte att finna bevisning som går att använda i civilrättsliga mål.
Detta är fullständigt enastående. Staten ställer sig helt på den ena partens sida i ärenden som är skadeståndsrättsliga. Den gör det dessutom aktivt och med stiftandet av lag. Det är en typ av lagstiftning och en typ av lag som det absolut inte krävs någon demokrati för att införa och verkställa.
Minns när ni går till valurnorna i höst att i valet mellan dig som svensk privatperson och ett bolag med upphovsrättsanspråk, så kommer regeringen utan tvekan att ställa sig på bolagets sida och aktivt bidra till att du riskerar att utsättas för husrannsakan och rättegång på grunder som är så löst sammansatta att Kafkaprocesser framstår som mönster av rättsordning.
Svensk Myndighetskontroll: Arrogansens pris
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6530822.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article6530851.ab
Det här är faktiskt den första mätning som ungefär stämmer överens med hur jag själv har trott att det skulle kunna se ut i händelse av att valet skulle genomföras idag.
Regeringen ska ha credit för hur man har hanterat finanskrisen. Det är något som i stort sett alla bedömmare är överens om. Vad regeringen ändå inte kan undvika och vad som hade drabbat vilken regering som än hade suttit vid makten är de faktiska problem som krisen skapat i form av ökad arbetslöshet. Detta slår mot den sittande makten oavsett vilken färg den makten har för tillfället.
Just därför är det desto viktigare för den som för tillfället leder landet att i en situation där många är oroliga inför framtiden, se till att framstå som lyhörda inför denna oro och att agera på ett sätt som visar att regeringen har en empatisk förmåga. På den punkten har alliansen misslyckats totalt och fullständigt.
Istället har alliansregeringen under hela mandatperioden, även innan vi hade någon finanskris, framstått som arrogant, överlägsen och oförstående. Jag har under hela den tid Fredrik Reinfeldt varit partiledare och statsminister hävdat att han hos mig inte inger ett uns av förtroende. Hans medkännande sätt i debatter och hans ständiga tal om att moderaterna lyssnar har ständigt skorrat falskt och i stort sett utan undantag visat sig vara falskt då det kommit till praktisk politisk handling.
Minns hans totala oförståelse inför den FRA-storm som drog över landet för närmare två år sedan. Han kanske lyssnade men han hörde definitivt ingenting. Samma sak i IPRED frågan. Löften från tidigare om att inte skapa lagar som innebar en jakt på dagens ungdom förbyttes i den nuvarande IPRED lagstiftningen.
Nu senast har vi exemplen från debatten om sjukförsäkringen där oförmågan att förstå hur de mest utsatta och svagaste grupperna i samhället drabbas av de förändringar som genomförts inte bara har varit tydlig genom det sätt på vilket förändringarna genomförts utan också kommit till tydligt uttryck i den debattartikel som tog heder och ära av en 30-årig småbarnsmor utanför Västerås.
När ledande företrädare för makten kallar sjuka människor för lata fuskare så är det inte bara omdömeslöst utan även ett faktiskt uttryck för dessa makthavares syn på sina uppdragsgivare. Med en sådan syn vore det mycket, mycket märkligt om man lyckades behålla uppdragsgivarnas/väljarnas förtroende i en sådan omfattning att man också lyckades behålla makten.
En sak som väljarna kanske inte har insett fullt ut är att skillnaderna mellan de båda blocken i praktisk politik trots allt vad som sägs i debatten inte är så stor. Det har den egentligen aldrig varit i svensk politik. Tydligast kan man se detta i det skattetryck vi har i landet. Oavsett regeringens färg så har detta skattetryck inte förändrats på något märkbart och avgörande sätt. En radikal vänster skulle ha ökat detta rejält under åren 94-06 och den nuvarande alliansen skulle ha minskat det radikalt för att vi skulle kunna tala om stora skillnader i svensk politik.
Vi har fortfarande världens högsta eller möjligen näst högsta skattetryck. En logisk slutsats av detta borde analogt vara att med detta infinner sig också ett absolut krav på att vi ska ha världens bästa och mest kompetenta politiker. Det är ju dessa som stiftar lagar och beslutar om hur de pengar detta skattetryck omfattar ska fördelas.
Även mot den bakgrunden så framstår människors ilska som synnerligen befogad vad gäller sjukförsäkringen. Det talas om att det måste sparas men faktum är att vi betalar ju fortfarande lika mycket och så länge vi gör det innebär varje besparing enbart att vi får mindre för det vi betalar. Ska det sparas så spara då på områden där besparingarna drabbar så få som möjligt. Ett sådant område är t.ex att spara in på myndigheter, något alliansen för övrigt lovade att göra men inte har gjort under mandatperioden.
En rapport från Skattebetalarna år 2005 visar bland annat att 11,6 miljarder kan sparas i myndigheterna på kort sikt utan att välfärden berörs. I ett längre perspektiv kan ytterligare 10,1 miljarder sparas. Totalt listas 99 myndigheter som kan läggas ner. Därutöver beräknas resterande myndigheter kunna minska sina overheadkostnader med 25 procent.
För en politiker borde något sådant kännas som att städa hemma och det kanske är just det man ska göra allra först!?
Det som möjligen kan rädda alliansen, det är ändå mer än ett halvår till valet, är att alternativet Sahlin helt enkelt är och upplevs som väldigt svag. Låt oss för en sekund anta att S under den här tiden hade haft Margot Wallström som partiordförande……. Någon som tror att S då hade legat under 35%? Under 40%? En spekulation naturligtvis men alliansens möjlighet att behålla regeringsmakten stavas Mona Sahlin.
Intressant att notera i undersökningen är också att Piratpartiet bara har 1,8%-enheter kvar till riksdagen. Det kan mycket väl gå med hårt arbete och kanske med hjälp av någon mediahändelse inom något av PP:s huvudområden.
Svensk Myndighetskontroll: SAAB:s luftslott
http://www.e24.se/business/verkstadsindustri/det-gar-inte-ihop-muller_1832591.e24
Det var just det här jag menade med mitt tidigarte inlägg om SAAB………
Svensk Myndighetskontroll: Något är riktigt åt h-e!
Fler böterlappar ger polis högre lön
Västervik. Polisen i Kalmar län införde vid årsskiftet ett nytt lönesystem där polisernas prestationer mäts med resultatuppföljningar. Ju fler som de låter blåsa och ju fler böteslappar de skriver ut desto bättre betalt får de, uppger Västerviks-Tidningen.
”Huvudsyftet är att utveckla relationerna” mellan de anställda och deras chefer, säger den operative chefen Ulf Ericsson till tidningen.
– Det är enklare för chefen att coacha sin personal om han eller hon vet vad medarbetaren presterat.
Många poliser är dock oroliga för vad det nya systemet ska leda till, uppger Polisförbundet som godkänt avtalet.
– Det har kommit en hel del negativa reaktioner från anställda. Vissa känner sig överkontrollerade, andra känner sig åsidosatta eftersom de vet att deras insatser är svåra att resultatmäta, säger Polisförbundets länsordförande Mats Johansson.
Jaha, det här står i dagens Aftonbladet.
Ska detta ses som ett väsentligt inslag i det regeringen kallar för kampen mot den organiserade brottsligheten? Är det någon mer än jag som ser en viss risk för att ett antal konstaplar med hus- och konsumtionslån och med ambitioner att skaffa både ny hemmabio samt en rejäl semester till familjen skulle kunna avstå från annat och viktigare polisarbete för att få komma ut och dra in en extraslant på effektivt paragrafrytteri?
Finns det möjligen en avlägsen risk att rättsäkerheten för den enskilde försämras radikalt när våldsmonopolet får ge sig ut parvis och stoppa cyklister med ”trasiga” lampor? Är inte det här ett system som tillämpas i länder där vi normalt brukar kritisera dessa för att vara så kallade bananrepubliker på rättsväsendets och rättssäkerhetens områden? Vart i helvete, rent ut sagt, är den här så kallade välfärdsstaten på väg?
Den starke som har makten utgår i snart sagt alla frågor från att den starke per definition är god. Här har jag ett litet överraskande avslöjande att göra; så är det inte!
Jag orkar helt enkelt inte dra en massa exempel på att så är fallet utan nöjer mig med att konstatera att makt korrumperar och bara av det skälet är den här sortens system helt förkastligt.
IPRED, FRA, ACTA, Teledatalagring, Försäkringskassans maktfullkomlighet, ett rättsväsende med jäviga domare, poliser som misshandlar, politiker som i skrivna artiklar numera tar heder och ära av människor som har haft den oerhörda fräckheten att peka på brister och fel i politikernas beslut. Jag är så oerhört arg att jag får inte ens ihop en vettig text.
Jag vill det inte men när jag ser den sortering av människor som pågår och när jag läser olika uttalanden av framförallt ledande moderater så kan jag inte komma ifrån att bilder från sorteringen av människor i filmen Schindlers list dyker upp i huvudet. Dugliga och användbara till ett visst ändamål en viss tid. Beslutat av små förkrympta själar som fått alldeles för stor makt för att kunna hantera den.
Nej, jag slutar här. Det blir ändå inget ordentligt sammanhang i det jag slamrar ner. Får djupandas och ta det på rätt sätt vid ett senare tillfälle.
