Dagsarkiv: 23 mars, 2009

Det är söndag i det lilla landet Idyllien.                                              

En vackert gul sol skiner från en klarblå himmel och från de rödmålade husen med sina vita knutar hörs barnens glada skratt och en doft av nybryggt kaffe och varma kanelbullar känns i den ljumma vårluften. Det är närmast vindstilla och nerifrån sjön hörs endast ett stilla kluckande då de små vågorna når land.

Far i huset är i full färd med att göra i ordning barnens cyklar inför våren och mor har tagit hand om vårstädningen. De två små barnen Pelle 6 år och Lisa 4 är båda upptagna med att hjälpa till.

Pelle håller i verktygen åt pappa och Lisa ordnar så det blir mycket skum i skurhinken så att mamma kan göra riktigt rent och fint. På gräsmattan som fortfarande är brun och lite våt, leker familjens hund med favoritleksaken, en gul boll som han hittade redan förra året.

I landet Idyllien är varje dag harmonisk och ingenting stör eller tillåts störa den harmonin. Samhället har under en lång följd av år, tack vare att landet klarat sig undan de krig som drabbat de flesta länder i landets närområde, kunnat utvecklas ekonomiskt och materiellt på ett väldigt gynnsamt sätt.

De goda åren har även inneburit att politikerna varje år kunnat höja skatterna för att få in mer pengar att fördela på olika sociala satsningar och Idylliens innevånare har efter ett par generationer, lärt sig att det är det offentliga som har ansvaret då något behöver göras och att både politiker och myndigheter per definition är goda.

Så var det i alla fall en tid. Förr.

Eller var det så att vi inte tillät oss att se någon annan bild? Det har nämligen hänt saker i det lilla idyllien som innevånarna fortfarande har svårt att tro att de verkligen har hänt.

Att sådant som skett i Idyllien lite då och då sker utomlands, det har genomsnittsidylliern förstått men då det plötsligt sker här, brister vi fortfarande ut i uttryck som, ”ja men hur kan sådant ske i vårt fina gamla Idyllien?”

Är innevånarna i Idyllien världens mest godtrogna och naiva människor?

Här någonstans finns den paradox som är så utmärkande för Idyllien. Landet har, på precis samma sätt som alla andra västländer, drabbats av sin beskärda del av skandaler, orättvisor, övergrepp etc. Idyllien är också det enda landet i västvärlden som under de senaste åren fått både regeringschef och utrikesminister mördade på öppen gata. Så fullt så idylliskt är det inte längre.

Det man kallar samhällsklimatet har blivit kallare och hårdare. Där full sysselsättning förr var en självklarhet, råder nu en rätt hög arbetslöshet och många idyllier har hörts säga att de inte vet och inte förstår vad det är som är på väg att hända, då de frågande talat med varandra. Gamla pålitliga fästningar har rasat och förtroendet för såväl politiker som myndigheter är tydligt rubbat.

Idylliern är numera frustrerad och även lite rädd för det han inte riktigt känner igen som sitt land längre. För ett par år sedan så fick varje idyllier nog klart för sig, i samband med en naturkatastrof, att han nu inte längre kan räkna med att staten säkert ska finnas där den dag han behöver hjälp.

Men….., att reagera mer än genom att knyta näven i fickan är inte aktuellt.

Jag ska låta det vara osagt om det är idyllierns ökade ifrågasättande och tilltagande misstro som är orsaken, men av något skäl har politikerna under senare år, i allt snabbare takt, infört en mängd olika lagar som nu bildar en väv och täcker stora delar av den vanlige idyllierns liv.

För detta har det alltid förebragts goda skäl som ökad trygghet i en allt farligare värld där både utländska terrorister och en starkt ökande inhemsk brottslighet har fått utgöra den yttersta förklaringen till varför staten numera har ett så mycket större skyddsbehov än tidigare.

De som orkat ta del av statistik över brottsligheten vet att vad regeringen säger inte stämmer. Samtidigt har dock media genom att lyfta fram reportage och nyheter om kriminalitet, bidragit till att en bild av verkligheten som inte är korrekt har formats.

Idag verkar det också som att idyllierna antingen inte riktigt vill tro på att staten verkligen har skaffat sig förmåga och möjlighet att i detalj kartlägga varje innevånare, eller så bryr han sig helt enkelt inte med fortsatt hänvisning till statens inneboende godhet.

Den stora frågan för den opposition som finns i landet är därför just nu, hur ska vi göra för att få idylliern att förstå? Hur väcker vi idylliern och får honom/henne att inse att det som tidigare kallats och varit en demokrati, idag inte längre uppfyller kraven på en sådan?

Hur får vi innevånarna i Idyllien att förstå att deras barn riskerar att få växa upp i ett slutet samhälle långt ifrån det samhälle det en gång hade potentialen att bli?

Vilka är argumenten som skakar om tillräckligt?

http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/163244-engelska-databaser-ar-olagliga

Jag får allt mer en känsla av att det hopp som finns står till oväldiga och oberoende domstolar.

Kan någon förklara för mig varför vi, som går straxt bakom Storbritannien i dessa frågor, inte skulle få exakt samma situation här?
Vi som är motståndare till den lagstiftningshysteri som råder när det handlar om kontroll av medborgarna har hela tiden hävdat det artikeln ger uttryck för.

När verktygen skapats och väl finns på plats så kommer de också att utnyttjas!

I ovanstående får vi även lägga till den ämnesglidning som oundvikligen kommer att ske och inom kort så har vi en likadan situation som nu i England.

De enda som kan stoppa detta på allvar är väljarna. Domstolarna köper oss tid och ger oss lite andrum men ska denna typ av hot mot demokrati och integritet kunna avföras definitivt från dagordningen så hänger det på oss väljare.

Eller vill en majoritet ha det så här!?

Har helt glömt bort att skriva något om lördagens möte med Nätverket Svart Måndag som hölls på cafe Sten Sture i Stockholm i lördags.

Det var roligt att träffa alla engagerade människor igen och säga vad man vill, men det personliga mötet går ännu inte att ersätta fullt ut med det virtuella!

Kort och enkelt så handlade mötet om en genomgång av FRA-Lagstiftningen, IPRED1 och2, Datalagringsdirektivet, ACTA-Avtalet, Telekompaketet och även lite kort om det som kommit fram om Q6/17 som det förhandlas om i FN just nu som inledning.

Det tog väl 0,36 sek och sedan var diskussionen igång….debattglada människor behöver man inte direkt truga utan dom (vi) börjar prata spontant och problemet är närmast det omvända.

Temat för dagen var integritetsfrågor och hur den samlade effekten av ovanstående lagar kommer att påverka oss.

Inför det stundande valet till EU-parlamentet var syftet från vår sida i nätverket också att med representanter för de olika partierna försöka att dels bedöma intresset inom partierna för att driva integritetsfrågorna i valrörelsen och dels även att se vilket intresse som skulle finnas för att i så fall driva dessa frågor tillsammans med oss.

Följande personer och partier deltog, för nätverket Svart Måndag
Niklas Starow – Talesperson/tf Ordförande
Amanda Brihed – Grundare/Administratör
Roger Sahlström
Jens Odsvall
Michael Gajditza

för Socialdemokraterna.
Erik Laakso.

för Kristdemokraterna
Rolf Åbjörnsson

för Piratpartiet
Christian Engström

för Miljöpartiet
Christian Valtersson (Zaida Catalán-kampanjen)

för Feministiskt Initiativ.
Veronica Svärd

Samt Isobel Hadley-Kamptz (frilansjournalist) och Ester Pharasyn (Politisk bloggare).

Jag tycker att vi allmänt fick en inspirerande respons och vi kommer från nätverkets sida att anordna motsvarande träffar i Göteborg och Malmö i första hand och därefter möjligen också på ytterligare några platser.

Konsensus rådde kring att dessa frågor skall drivas i valrörelsen och även kring problemdefinitionen var enigheten stor.

Den allt avgörande frågan är hur vi lyfter frågorna ytterligare för att få ett ännu större genomslag?

Nyckeln till detta ligger i att hitta den vinkling som gör att den i dessa sammanhang något tröge svensken reser sig, tar näven ur fickan och klart och tydligt börjar meddela regeringen att nu räcker det och blir över med kontroller och lagar!

Det får bli den avslutande frågan: Vad tror du kan få Svensson att resa sig? Vilken fråga är av dessa den viktigaste? Får vi den reaktion vi söker genom att få ut kunskapen om att det kommer att kosta hushållen ca. 300-350:- per månad att få bli kontrollerade?

Alla förslag, tankar, funderingar som finns kring detta mottages tacksamt!!!

Svar kan lämnas antingen här eller på nätverkets blogg: http://svartmandag.blogspot.com/