Månadsarkiv: februari 2009

http://www.aftonbladet.se/nyheter/ipred/article4499957.ab

Har lyssnat en stund på IPRED debatten. Trots att den mest är ett spel för gallerierna så är den avslöjande. Politikerna brister i kunskap kring det de beslutar om.

Det får antas att de som är de kunnigaste på området i respektive parti också är de som är företrädarna i debatten.

Mot den bakgrunden är det sorgligt att höra med vilken godtrogen svensk naivitet man överlämnar rättigheter till en industri att inte bara bevaka utan även att uppspåra, lagföra, använda tvångsmedel och stämma svenska medborgare på summor som grundas på rent hypotetiska och obevisbara kalkyler framtagna av dom själva.

Ingen av förespråkarna kan ha ägnat någon tid åt att lyssna på debatten för hade man gjort det hade man inte kunnat undgå att förstå att IPRED är så mycket mer än bara utfärdandet av en fildelningsavgift.

Inte heller har man tagit till sig något av vad som, under den tid förslaget varit ute på remiss, tillkommit i form av tunga forskningsrapporter. Likt berusade papegojor upprepas mantrat att skaparen av ett verk måste få betalt.

Det krävs stora skygglappar och effektiva hörselskydd för att inte inse att dels så får dom det och dels så har skaparen av vilken produkt som helst också ett ansvar för att komma med förslag till hur distribution och betalning ska gå till då nuvarande modell visat sig vara helt ur tiden.

I det avseendet är den här lagen en motsvarighet till att vi skulle ha stiftat en lag som förbjöd bilar till förmån för andra äldre transportmedel en gång i tiden.

Det blev några tankar nedskrivna mitt i ordinarie jobb så det finns anledning att återkomma till kvällen.

Jag har på bloggen Mikael Wendt Bloggar skrivit ett svar på vad uppenbarligen den här Wendt tycker och vad hans partikamrat Pilsäter först framförde angående den utformning IPRED-lagen kommit att få.

Detta är kärnan i Pilsäters resonemang:

”– Nu får konstnärliga skapare rimliga chanser att skydda sig mot intrång i upphovsrätten, utan att vi ”kriminaliserar en hel ungdomsgeneration”. Som förslaget nu ser ut har vi nått en bra balans mellan att värna upphovsmännens rättigheter och samtidigt se till skyddet för den enskildes privatliv. För oss liberaler som tar både integriteten och konstnärernas rätt på största allvar är denna avvägning central.

Det säger Karin Pilsäter (FP), ordförande för riksdagens näringsutskott och Cecilia Wikström (FP) vice ordförande i kulturutskottet. – Skrämseldebatten om effekterna av lagförslaget kan nu läggas åt sidan. Svenska domstolar har en klok och balanserad syn på både bevisfrågor och skadeståndsnivåer, och jag ser ingen anledning att anta att något annat skulle vara fallet när det gäller denna lag.”

(Nalle Puh funderar)

I den debatt som uppstår i kommentarerna till detta i Wendts bloggtråd anför Wendt att han vill se konkreta exempel på vad motståndarna menar konkret är fel i lagtexten.

Här följer min kommentar:

Vad är det som får dig och Pilsäter bland andra att tro att all den makt ni sätter i händerna på industrin inte kommer att utnyttjas?

Om du ger någon en pistol, ökar eller minskar risken att han skjuter någon tror du?

Eftersom du frågat så får du här konkret veta vad jag tycker är fel i lagtexten. Av utrymmesskäl begränsar jag mig till tre exempel.

För det första

54§ När ersättningens storlek ska bestämmas ska hänsyn särskilt tas till

1 ersättning för utebliven vinst.

Visa mig en korrekt beräkningsformel för detta!

3 skada på verkets anseende

Visa mig en korrekt beräkningsformel för detta!

4 ideell skada

Visa mig en korrekt beräkningsformel för detta!

För det andra

Jag saknar en tydlig definition av vad som egentligen menas med försök eller förberedelse till intrång?

För det tredje:

På yrkande av käranden får domstolen, i mål om intrång, ålägga den som har gjort eller medverkat till intrånget att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet.

Inte visste jag att folkpartiet hade ett återinförande av skampålen på agendan inför valet -06……

Det här är alltså vad du och Pilsäter kallar en bra balans mellan att värna upphovsmännens rättigheter och samtidigt se till skyddet för den enskildes privatliv?

Det räcker inte med skadeståndet utan lite förnedring på egen bekostnad är ju alltid trevligt……

Hur har du ens mage att kalla dig liberal när du ställer dig bakom ett sådant förslag som kan användas mot vilken 15-åring som helst?

Eller för den skull yngre ändå om tankarna på sänkt straffmyndighetsålder får fäste.

Hur menar du att ett offentliggörande på sätt lagen säger utgör ett skydd för den enskildes privatliv?

Sveriges riksdag kommer uppenbarligen senare idag att ge storindustrin i Hollywood rätt att med lagens stöd i Sverige förnedra svenska medborgare för ett brott som straffrättsligt inte behöver betyda mer än böter.

Liberalt? Ja, det får läsaren bilda sig en egen uppfattning om!

http://dn.se/opinion/debatt/att-avvapna-huvudstaden-ar-snudd-pa-landsforraderi-1.804118

De som förespråkar FRA lagen menar och återkommer alltid till tesen att den ska skydda oss mot terrorism och terroratacker. Det är så att säga deras grundpelare och absolut viktigaste argument.

Det är ett argument helt utan trovärdighet av många olika skäl och dessa skäl har redovisats både här och i andra bloggar.

Än mindre trovärdigt blir det då man ser hur regeringen samtidigt agerar på andra områden.
Terrorns mest ”lyckade” attack mot västvärlden är utan tvekan 11/9-attacken mot World Trade Center och den genomfördes, som alla vet, med hjälp av flyg.

Sedan dess har ytterligare händelser där flyg varit inblandat skett på olika platser och idag står det i tidningen att en gerillagrupp på Sri Lanka använt sig av metoden.

Hur svårt det är att stoppa en sådan attack visade även Mattias Rust då han den 28/5 -87 flög in över det då fortfarande hårdbevakade luftrummet över Sovjet och landade på Röda torget.

Antag att man, mot förmodan, med hjälp av FRA-lagens bestämmelser om signalspaning skulle få reda på att två stycken tvåmotoriga Cessnor lyft från Örebro flygfält fyllda med sprängmedel och att deras mål var Kaknästornet och Riksdagshuset i Stockholm.

Återstående tid innan de är framme är, då meddelandet tolkats klart, 18 minuter.

I det läget är det bara att sätta sig ned och vänta på smällen för, som överste Pellnäs beskriver i sin artikel,  huvudstaden saknar luftförsvar.

Frågan blir, att om man nu är så trygg i ett avseende att man kan avveckla inte bara huvudstadens utan hela Mälardalens luftförsvar, hur kan man då på ett trovärdigt sätt hävda att man å andra sidan är så orolig att man måste skapa möjlighet att avlyssna varje svensk?

Logiken inte bara haltar, den existerar inte!! 

Vi kan vara på plats om 45 minuter…………

Hela den nedanstående artikeln är en utmärkt beskrivning av svagheter i rättssystemet och som vanligt är det människan som är den svaga länken.

Den är också en tankeväckare för alla dom som utöver domstolens straff dömer sina medmänniskor på någon ytterligare moralisk, hämnande eller annan grund Det räcker bra med det utmätta straffet för tänk om det ändå är så……..

….att den dömde är oskyldig!? Jag har svårt att tänka mig något värre än att först inte bli trodd för att sedan också straffas med inlåsning under lång tid. Det är bättre att tio skyldiga går fria än att en oskyldig straffas. Tänk om det var du eller ditt barn som drabbades?

Slutligen så utgör artikeln för min del det absolut avgörande argumentet för att dödsstraff aldrig skall tillåtas. Vi är människor och människor gör misstag. Många av dessa misstag går att kompensera men aldrig ett verkställt dödsstraff!

Artikeln hittade jag på bloggen; http://blogg.passagen.se/plaazan

Oskyldigt dömda är en del av systemet.

Axberger och andra debattörer tycks ha uppfattningen att det kan undvikas att oskyldiga döms. Men dessvärre kommer det alltid att förekomma att prover blandas samman, att rättsläkare gör feldiagnoser, att poliser tappar bort material eller manipulerar material som visar den tilltalades oskuld osv. Domstolens bedömning kan alltså vara helt riktig på det material som förelåg; oskyldigt dömda är inte nödvändigtvis ”felaktigt dömda”.

Vidare: HD har lagt fast att domstolen skall fälla den tilltalade om den finner det ”ställt utom rimligt tvivel” att denne är skyldig. Det krävs inte att domstolen är säker på sin sak, inte ens att det är ställt ”utom varje rimligt tvivel”. Det ligger därför i systemet att ett antal oskyldiga kan komma att dömas.

En tredje kategori av felkälla är vittnen och målsägare som far med osanning. En person som talar med fast stämma, har ett övertygande kroppsspråk och konsekvent lämnar en och samma sammanhängande och detaljrika berättelse uppfattas ofta som trovärdig fastän dessa omständigheter tvärtom kan vara tecken på att personen ljuger. Också ett erkännande av den tilltalade kan vara svårbedömt. Domstolen skall lastas för en missbedömning i dessa fall men kanske än mer försvararen om denne inte förmår att så det tvivel som krävs för en friande dom. Över huvud taget kan svaga eller otillräckliga insatser av försvararna bidra till misstag. Om försvararen godtar viss bevisning saknar domstolen i det stora flertalet fall skäl att sätta bevisningen i fråga. Ytterligare en felkälla kan vara en rättslig felbedömning av domstolen.

Att oskyldiga straffas är en ofrånkomlig konsekvens av alla dessa felkällor. Redan förekomsten av oeniga domstolar och frekvensen av ändringar i högre instans vittnar om den osäkerhet som råder.

Hur många kan de oskyldigt dömda vara? Det är omöjligt att säga, men om rättsväsendet drabbas av dessa former av missgrepp, förslagna lögnare, svårbedömda målsägare osv i bara en procent av brottmålen, är det 750 brottmål som varje år berörs av dessa felkällor.

”Oskyldigt dömda” är som bekant ett ämne som fått stor uppmärksamhet i Storbritannien och USA. Ingående undersökningar har gjorts som visar att riskerna för att oskyldiga straffas är stora och svårbemästrade, i praktiken omöjliga att eliminera.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_2511735.svd

Detta är ett stort rättssäkerhetsproblem samtidigt som det förorsakar såväl gärningsman som offer ett betydande lidande att behöva vänta på att få ett ärende avgjort under lång tid. Det blir helt enkelt omöjligt under väntetiden att gå vidare med sitt liv och det vacuum som därigenom uppstår utgör en enorm psykisk påfrestning.

En liten undring i sammanhanget: med IPRED-lagens införande så kommer med all sannolikhet domstolarna också att få ta hand om ytterligare en stor mängd mål så jag funderar på hur justitieministern egentligen tänker. Om hon gör det.

Även denna artikel är ett uttryck för den nuvarande regeringens brist på respekt för Europakonventionen.

Jag får stämma in i den allmänna hyllningskören och säga grattis till förlovningen Victoria och Daniel!

Ibland känns det som att jag drunknar i en flod av dokument, lagar, inlägg, debatter. Hur fan ska man hinna med rent ut sagt?

Det är FRA, IPRED1; IPRED2, Medina, Acta, datalagring och ingen av frågorna är särskilt enkla eller okomplicerade att sätta sig in i. Dessutom så är inkomsterna på bloggandet svindlande 0:- inklusive moms så där bidde det inget Borg!

Det innebär att man ska hinna få ihop till mat&hyra dessutom och nån gång ibland även vara social.

Det var då ett j-a gnällande, säger en liten röst då omedelbart. Är det nån som tvingar dig kanske??

Det är det ju inte förstås så då pratar vi inte mer om det då.
Utom för att jag funderat på om detta helt enkelt är medvetet från politikernas sida? Att dränka all opposition i en flod av lagar och förslag? Hur mycket demokrati blir det kvar om medborgarna inte ges en chans att läsa in och förstå vad som händer? Jag har svårt att hinna och då har jag ändå ett genuint och brinnande intresse.

Kanske ännu värre ur demokratisynpunkt under löpande mandatperiod; hur många riksdagsledamöter hinner med och vill/orkar ta till sig floden? Har över huvud taget någon en överblick och kan säga vilka konsekvenser det ena förslaget får för det andra förslaget? Eller för tidigare lagstiftning när t.o.m lagrådet tvekar.?

Jag tror faktiskt inte det och det är i grunden ett obehagligt konstaterande för att dras det ut bara något lite längre så blir slutsatsen att vi vet inte vad vi gör!

”Den svenska debatten förs väldigt mycket som att det alltid är oskyldiga människor och att det aldrig skulle finnas någon här i Sverige verksam som skulle kunna vara en del av en global terror-ambition”

”- Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) rörande en svensk-marrockan som terrorstämplats och fått sina tillgångar frysta utan vare sig rättegång eller delgivning om misstanke. Citerat i Ekot.

Efter att en svensk-marockan med den svenska regeringens goda minne förts upp på FN:s terrorlista har debatten om den bristande rättssäkerheten i systemet med terrorlistan skjutit fart igen. Men statsminister Fredrik Reinfeldt försvarar principen bakom systemet och är kritisk mot hur den svenska debatten förs.

–Den svenska debatten förs väldigt mycket som att det alltid är oskyldiga människor och att det aldrig skulle finnas någon här i Sverige verksam som skulle kunna vara en del av en global terror-ambition.

När en svensk-marockan nyligen sattes upp på FN: s terrorlista och därmed fick reseförbud och sina ekonomiska tillgångar frysta utan att kunna få var sig anklagelser eller straff prövade i en domstol då hade regeringen inga invändningar, detta trots att systemet både från höger och vänster kritiserats för att göra enskilda människor rättslösa. Skälet var enligt statsministern de uppgifter regeringen hade fått om mannen från FN: s sanktionskommitté.

–Att det finns en al -Qaida koppling, det har inte hänvisats till tidigare och det är mer information än vi är vana att få. Det är en stabilare grund, om jag får uttrycka mig så, att stå på. När det gäller vilken information vi har fått del av.”

Ovanstående beskriver en händelse från 2006.

Ovanstående beskriver också hur vår nuvarande statsminister ser på rättssäkerhetsfrågor och utgör naturligtvis en del av förklaringen till varför vi översvämmas av repressiva, kontrollerande och rättsosäkra lagar.

Vi har en statsminister som alldeles uppenbart inte ställer sig bakom Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna i vilka stadgas att du är oskyldig intill dess att din skuld har bevisats och det finns en lagakraftvunnen dom som säger så. Detta är något fullständigt grundläggande för en rättsstat.

Lägg till det citat jag tidigare använt från studio ett i SR där han menar att händelser som den med avvisningen av två egyptier som hämtades av CIA på Bromma är sådant vi får räkna med kommer att ske igen så växer en bild fram av en statsminister som inte har respekt för demokratiska värderingar och heller inte någon respekt för den enskildes rättsäkerhet.

Det blir mot den bakgrunden lättare att förstå att den nuvarande regeringen på ett så närmast sorglöst sätt åsidosätter människors integritet rättstrygghet och rätt till privatliv genom att införa FRA-lag, IPRED, datalagringsdirektiv, avlyssning utan brottsmisstanke etc.etc.

Att statsministern menar, som han säger på de tre sista raderna, att en hänvisning till en terrorkoppling räcker och att detta är mer och bättre än vad som tidigare utgjort underlag för motsvarande insatser mot enskilda, är en skam och ett sådant nedvärderande av Sverige som suverän stat, att jag blir rent ut sagt äcklad av att läsa, se och förstå den mannens inställning.

Den som inte respekterar de konventioner som finns och som vi skrivit under, förtjänar inget annat än förakt. Vill vi ha en sån man som statsminister? För min egen del så är svaret nej och samma svar måste var och en som vill kalla sig humanist och liberal komma fram till.

http://dn.se/opinion/debatt/tre-av-fyra-struntar-i-lagen-mot-fildelning-1.804882

En mycket bra debattartikel i dagens DN som faktiskt ger ett gott stöd åt vad jag skrev den 8/12-08 i en postning som inleddes så här:

”För ett antal år sedan var det kriminellt att gå mot röd gubbe i Sverige. Skälet till att så inte längre är fallet är att politikerna den gången, efter att ha tagit intryck av debatten, resonerade sig fram till att det är dumt med lagar som inte har stöd i det allmänna rättsmedvetandet. 

Tvärtom riskerar den sortens lagar att helt enkelt skapa en urholkning av respekten för alla lagar, vilket är ett för högt pris att betala.

Det är tråkigt att se att den lärdomen från förr tycks ha gått förlorad för alliansregeringen, vars regeringstid hittills har präglats av lagförslag som när de kommit till allmänhetens kännedom vållat debatt och protester på ett sätt och i en omfattning jag inte kan påminna mig har skett tidigare.

Regeringen har på så sätt lyckats med att inte bara urholka människors respekt för politiker utan även, vilket är mycket allvarligare, respekten för lagen.

Inte heller tycks regeringen vara medveten om andra negativa effekter av att genomföra lagar riktade mot människors användande av internet och annan kommunikation.”

Det är en märklig regering vi har särskilt då man ställer regeringens lagstiftande mot vad Reinfeldt sa en gång:

”Jag går sida vid sida med folket, vars förtroende jag bär.”

Eller hur!?

http://dn.se/nyheter/sverige/tung-remisskritik-mot-fra-lagen-1.805788

Det är på många sätt en tacksam uppgift att vara bloggare med den här regeringen och en FRA-lag under remissbehandling och debatt. Om man någon gång känner sig oinspirerad och inte vet riktigt vad man ska skriva så är det bara att botanisera på nätet en liten stund så hittar man alltid något.

Den här gången två remissinstanser till som sågar förslaget. De gör det dessutom på helt olika grunder.

Tullverket är gramse för att de inte längre får info direkt från FRA och menar att det försämrar deras möjlighet att motverka massförstörelsevapen. Nu vet jag väl inte om det är tullverkets direkt mest resurskrävande verksamhetsområde men det innebär ändock att ytterligare en myndighet underkänner förslaget.

Att Datainspektionen skulle vara kritiska är helt naturligt och inspektionen skjuter in sig på integritetsaspekten och om den specialdomstol som ska inrättas verkligen är oberoende.

Summa sumarum tycker jag att det börjar luta åt att regeringen inte kommer att kunna bortse från vad alla dessa instanser säger även om man tidigare visat en remarkabel förmåga att slå dövörat till.

I ett sådant läge finns väl bara tre alternativ. Strunta i remissinstanserna, applicera mer kosmetika eller att börja om från början. Mitt tips just nu är att det blir stora spackelburken som åter får träda i tjänst. Minns då att under allt spackel så döljer sig fortfarande samma gris.