Dagsarkiv: 17 februari, 2009

http://www.aftonbladet.se/nyheter/ipred/article4436698.ab

Jag vet inte vad det är med människor i det här landet. Alla siffror pekar på att en stor majoritet inte tycker den här lagen är något att ha precis som med FRA lagen och ändå så är det ett relativt fåtal som protesterar så det hörs lite iaf. Inte konstigt kanske att regeringen ofta hävdar att det är en liten krets etc. som hörs, det är ju på sitt sätt sant.

Den tysta majoriteten tycks ha fått för sig att hälsan tiger still men i de här fallen så bidrar tystnaden enbart till nationell ohälsa.

Eller är det så att man upplever att det saknas alternativ? Särskilt borgerliga väljare torde kunna uppleva det så och även här har dom ju faktiskt rätt. För en genuint borgerlig väljare saknas faktiskt alternativ.

Absolut inget ont om Piratpartiet men nog kan jag förstå att makarna Doris och Bengt Andersson, 62 resp 57, vill ha och behöver en bredare redovisning av politiken även på andra områden. Så snabbt och lätt ändras inte invanda beteenden och mönster.

När jag läste näringsutskottets pressmeddelande tidigare idag så fick jag något av en flashback till den 18/6 förra året och en fundering kring om all den tid jag lägger ner på mina små försök till opinionsbildande verkligen över huvud taget lönar sig? Ibland blir jag bara trött.

Samtidigt så kan jag bara inte vika mig för en regering vars politik jag dels är oerhört besviken på och dels finner fundamentalt felaktig för landet utan det är bara att bita ihop och skriva vidare med förhoppning om att kanske få någon att åtminstonde tänka efter en gång till.

Skulle jag ge upp nu så får jag placera mig själv i den av regeringen via IPRED återupprättade skampålen och det tänker jag ta mig fan inte bjuda någon på ever!

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article4439010.ab

Det är bara att konstatera att den här regeringen är utomordentligt klantig och hafsig i sitt lagstiftningsarbete.

Den tredje februari hade jag en lång postning på engelska här i bloggen som handlade om bl.a NSA:s forskning för att få fram nya närmast sciencefictionliknande hjälpmedel.
http://blogg.aftonbladet.se/21909/perma/1109519

Dessa kan fullt utvecklade ge en man som George Orwell frossbrytningar för de möjligheter till övervakning och kontroll som dessa redskap ger är i det närmaste total.

Vet du inte vad du själv tänker så kan du fråga nåt av dessa institut för de kommer att veta…..

Jag har nu översatt artikeln till svenska och lägger därför ånyo ut den här. Alla eventuella översättningsfel ni hittar får ni gärna meddela mig så ska jag se till att det blir ändrat.

The National Security Agency (NSA) håller på att utveckla ett verktyg som George Orwells tankepolisen kunde ha funnit användbart: en artificiell intelligens som utformats för att få inblick i vad folk tänker.

Med hela Internet till förfogande och tusentals databaser tillgängliga för en artificiell elektronisk hjärna, kommer enheten att kunna svara nästan omedelbart på komplexa frågor från underrättelseanalytiker.

Vartefter mer och mer data samlas in om dig, genom telefonsamtal, kreditkortkvitton, sociala nätverk som Facebook och MySpace, GPS spår, mobilens position, Internet sökningar, bokförda inköp, så kommer det en dag att vara möjligt att inte veta bara var du är och vad du gör utan också hur du tänker.

Systemet är så potentiellt stötande och integritetskränkande att minst en forskare har slutat med hänvisning till oro över farorna i att placera ett sådant kraftfullt vapen i händerna på en topphemlig byrå med litet ansvar. (jfr FRA)

Aquaint

Aquaint, som står för ”Advanced QUestion Answering for INTelligence” och projektet drevs under många år av John Prange, en NSA forskare vid avdelningen för avancerad forskning och utveckling.(ARDA)

Huvudkontoret finns i rum 12A69 i NSA:s fastighet för forskning och industriell utveckling vid 1 National Business Park.

ARDA inrättades av NSA som en sorts underrättelse community benämnt DARPA. Det var här den tidigare Reagan National Security Advisorn John Poindexter s ökända Total Information Awareness-projektet föddes. [Redaktörens anmärkning: TIA var ett kortlivat projektet som grundades 2002 för att tillämpa informationsteknologi för att motverka terrorism och andra hot mot den nationella säkerheten.] senare kallades Disruptive Technology Office,

ARDA har nu förvandlats till Intelligence Advanced Research Projects Verksamhet (IARPA).

IARPA är ett slags nationellt laboratorium för avlyssning och andra tekniker inom spionerandets konst. IARPA kommer att flytta in i sitt nya 120000-kvadrat-fots hem 2009.

Byggnaden kommer att ingå i den nya M Square Research Park i College Park, Maryland. Ett jättelikt byggnadskomplex på två miljoner kvadrat-fot som drivs i samarbete med University of Maryland.

Deras budget är sekretessbelagd men jag förstår att det är mycket väl finansierat, säger Brian Darmody, University of Maryland medarbetare som är Vice President för forskning och ekonomisk utveckling, med hänvisning till IARPA.

De kommer att finnas i sin egen byggnad och de växer eftersom deras uppdrag växer, säger han vidare.

Om IARPA är spionvärldens DARPA, kan Aquaint vara reinkarnationen av Poindexters TIA. Efter en genomgång av NSA-chefen Michael Hayden, Vice President Dick Cheney, och CIA-chefen George Tenet av en del av NSA:s data mining program i juli 2003, skrev senator Jay Rockefeller IV, vice ordförande i senatens Underrättelsekommitté, en kommentar i en skrivelse till Cheney.

”När jag reflekterade över mötet i dag så dök John Poindexters TIA projekt upp i mina tankar vilket förvärrar min oro över den riktning administrationen går med avseende på säkerhet, teknik och övervakning.”

Vi bygger ”Hal”                                                               

Det ursprungliga målet med Aquaint, som går tillbaka till 1990-talet var helt enkelt att utveckla en avancerad metod för att plocka rätt nålar ur en stor höstack av information och komma fram till svaret på en fråga.

Likom med TIA uppmanades många universitet att bidra med ideer och tankar till projektet men i efterdyningarna av attackerna den 9 / 11, med skapandet av NSA: s hemliga tjuvlyssnande program och ackumulerandet av stora databaser blev projektet mer och mer angeläget.

Tänk på filmen 2001: A Space Odyssey och den minnesvärda karaktären ”HAL 9000″. Vi bygger HAL. I ett pilotprojekt 2004 där en massa data som samlats in från nyhetsartiklar tagna från New York Times, AP nyheter och den engelska delen av den kinesiska Xinhua news omfattande 1998 till 2000 användes 13 amerikanska militära underrättelseanalytiker.

De sökte uppgifter i materialet och byggde sedan scenarier baserade på detta material. Slutligen, med hjälp av dessa scenarier, utvecklade NSA:s analytiker 50 ämnen, och i vart och ett av dessa ämnen skapades en rad frågor för Aquaint: s datoriserade hjärna att besvara.

”Kommer japanerna att använda våld för att försvara Senkakus?” var en fråga

”Vilka typer av tvister eller konflikter mellan PLA (Peoples Liberation Army) och Hongkongs invånare har rapporterats?” var en annan.

”Vilka var deltagarna i denna spionring och hur är de relaterade till varandra?” var en tredje.

Sedan dess har NSA har försökt att både bygga på det komplicerade systemet mer essäliknande svar i stället för ja eller nej-och att angripa större mängder data. ”Tekniken fungerar som en robot med förståelse och kapacitet att svara på komplicerade frågor”, säger en tidigare Aquaint forskare. Tänk er 2001 igen: A Space Odyssey och dess mest minnesvärda karaktär, HAL 9000, i ett samtal med David. Vi är i huvudsak i färd med att bygga detta system. Vi bygger HAL!”

En NATURALISERAD amerikansk medborgare som fick sin doktorsexamen från Columbia arbetade med programmet i flera år men så småningom slutade hon på grund av moraliska betänkligheter.

Systemet kan besvara frågan ”Vad tycker X om Y” berättar hon. ”Att arbeta för regeringen är bra, men jag gillar inte att titta in i andra människors hemligheter. Jag är intresserad av att hjälpa människor och att hjälpa läkare och patienter till bättre livskvalitet”

Hon satsar nu istället på att utveckla liknande metoder för den medicinska världen.

Ett supersmart sökmotor, som kan svara på komplicerade frågor som ”Vilka var de viktigaste frågorna under de senaste 10 presidentvalen?” skulle vara till stor nytta för allmänheten.

Samma kapacitet i händerna på ett organ som NSA, d.v.s absolut hemliga, ofta ståendes över lagen som är immuna mot tillsyn och med tillgång till petabytes av privat information om amerikanerna-kan bli en mardröm privatliv och medborgerliga friheter.

Vi får inte glömma att det slutliga målet är att överföra forskningsresultat till operativ användning, säger Aquaint projektledare John Prange, som ansvarar för informationsutnyttjandet för IARPA. När det väl är igång kan databasen för gamla tidningar snabbt utvidgas till att omfatta ett innanhav av personlig information inhämtat av byråns oidentifierbara crawlers.

Oreglerat kan de (myndigheterna) begära att få avgöra vilken amerikan som sannolikt skulle kunna utgöra en säkerhetsrisk eller ha sympatier med en särskild fråga som antikrigsrörelsen vilket gjordes under 1960-talet och 1970-talen med andra metoder.

Aquaint robospy kan sedan till grund för beslutet använda information om vilken typ av böcker som en person köpt på nätet, eller vilka chattrum han pratat i, eller webbplatser som besöks-eller en liknande kombination av data.

Ett sådant system skulle ha en enorm effekt på alla dagliga aktiviteter och förändra människors beteendemönster. Vad kommer Aquaint dator tror att om jag köper den här boken, eller gå till denna webbplats, eller gör den här kommentaren? Kommer jag att bli en som misstänks vara en terrorist eller en spion eller en samhällsomstörtare?

Styra hjärnvågor                                                                    

Insamling av information har dock alltid varit mycket mindre av ett problem för NSA än att förstå den och det innebär att känna till och kunna språket. För att öka sin språkliga förmåga inrättades en ny organisation, Center for Advanced Study of Language (CASL) inrymt i en byggnad nära IARPA i M Square Research Park.

Men det är långt ifrån enkelt att lära sig betydelsen av främmande ord, CASL, liksom Aquaint, försöker att hitta sätt att ta sig in i någons tankar och förstå vad han eller hon tänker. Ett område av studien är att försöka avgöra om människor ljuger bara genom att titta på deras beteende och lyssna på hur dom talar.

Enligt ett CASL dokument är många vilseledande ledtrådar svåra att identifiera, särskilt när de är subtila, som förändringar i verb och spända eller extremt kortvariga ansiktsuttryck.

CASL:s forskare studerar dessa ledtrådar i detalj med avancerade mätningar och statistisk analys i syfte att rekommendera sätt att identifiera bedrägliga kombinationer av uttryck som påvisar en lögn.

Ett annat område i fokus utforskar det växande behovet av att arbeta med utländsk text som är ofullständigt, som delvis dechiffrerade meddelanden eller en skadad hårddisk eller material där endast en sidas del av konversationen finns med.

CASL:s kognitiva neurovetenskapliga team har studerat den kognitiva grunden för arbetsminnets förmåga att fylla i saknad text. Man har också gjort signifikanta framsteg i denna forskning genom att använda en kraftfull ultrakänslig EEG maskin som införskaffades 2006.

Ansträngningen görs uppenbarligen för att finna vilka delar av hjärnan som används när väldigt duktiga kryptoanalytiker lyckas fylla i de saknade partierna korrekt med ord och fraser.

Man arbetar t.o.m med att få slöa hjärnor att förvandlas till kreativa genier genom att träna anställda i att ta kontrollen över sina egna hjärnvågor och teamet har även funnit att avvikande mönster som hög kreativitet, inovativitet och flexibelt tänkand är goda egenskaper för språkligt arbete.

Därför söker man vägar att utveckla det avvikande med hjälp av EEG och neurobiologisk feedback. Man tror att en ändring av hjärnans vågmönster är avgörande för skapandet av kreativa ideer och tankar så teamet tränar sina medarbetare i att kunna förändra sin egen hjärnaktivitet.

http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=45&sq=1&ID=qoisnj7D9_2_C

Näringsutskottet har idag bifallit regeringens proposition avseende det som populärt kallas IPRED lagen.

Det mesta är väl sagt i frågan men jag kan ändå inte undgå att reagera över att ingen, inte från något parti, finner det märkligt att regeringen med denna lag också återinför skampålen som ett straff i svensk rättsväsende.

Förmodligen är det väl som visat med FRA lagen så att ledamöterna helt enklet inte har en aning om detta och inte heller att det faktiskt står i propositionen.

Nötter!

(Nån som har en nötknäckare?)                                            

I november förra året har jag för mig att det var, så presenterade strafftidsutredningen sitt förslag till regeringen angående strafftidsförlängning för grova våldsbrott. (”Straff i proportion till brottets allvar” (SOU 2008:85).

Som grund för förslaget hade man ett antal punkter

• att den kraftiga ökningen av antalet anmälda våldsbrott inte tycks bero på att den faktiska våldsbrottsligheten totalt sett har ökat i någon större omfattning,

• att det inte finns något belägg för att våldet generellt sett har blivit grövre eller råare,

• att en höjd straffnivå inte kan förväntas leda till mindre våldsbrottslighet i Sverige,

• att övriga nordiska länder samt ytterligare tre stora EU-länder i stort sett inte tycks ha en annorlunda straffnivå än Sverige.

Här kan man möjligen tycka att om ovanstående är vad utredningen kommit fram till så finns ingen anledning att höja straffen.

Utredningen lyckades dock finna ett antal skäl till varför så ändå borde ske som t.ex att våldsbrotten ses som allt allvarligare i takt med höjd välfärd, att insikten om psykiska skador hos brottsoffret har ökat, att våldsbrott kan ge upphov till rädsla som inskränker människors rörelsefrihet och att rädslan kan gynna den organiserade brottsligheten och innebära ett hot mot både rättstryggheten och grundläggande demokratiska värden.

Några belägg för ovanstående presenterades inte och man kan tycka att det rimliga hade varit om utredningen hade föreslagit åtgärder för att komma till rätta med dessa faktorer om de nu är korrekta. Ingen med kunskap om hur det verkligen förhåller sig kan på fullt allvar påstå att längre straff skulle ordna den saken.

Att det förhåller sig så kan var och en inse som vet att strafftiden för våldsbrott i stort sett sexdubblats sedan början av 70-talet. Den utveckling man beskriver har alltså skett under en tid då strafftiderna verkligen skärpts och denna skärpning har uppenbarligen inte haft önskad effekt.

Utredningen fastslår ju också i en av sina punkter att en straffskärpning inte kan förväntas leda till någon minskning av brottsligheten.

Följaktligen måste det finnas andra motiv till varför straffen ska höjas och det motiv som framstår i eldskrift är att det ska dom göra för att vi ska se att vi har en justitieminister som minsann är tuff mot brottslighet! Beatrice Asks lilla egotripp och behov av att visa sig tuff kostar oss skattebetalare i runda tal en knapp halv miljard (500.000.000:-)

Ställ den summan, som med all säkerhet och även enligt vad utredningen visar inte kommer att ge oss varken större trygghet eller minskad brottslighet, mot de 117 miljoner som var den samlade brottsskadeersättning som brottsoffermyndigheten betalade ut under 2007 som jämförelse.

Det framstår som rent stötande att ekonomiskt prioritera symboliska straffskärpningar framför att ge brottsoffer mer stöd och hjälp. Detta särskilt som var och en som drabbats vet vilka problem det kan vara att få det skadestånd som domstolen utdömt.

Ett mycket stort problem i hela debatten kring brott och straff och kriminalvård är att de reella kunskaperna på området är mycket begränsade. Hela debatten präglas av olika åsikter och tyckande istället för på fakta och empirisk kunskap.

Den mycket begränsade kunskap som finns erhåller allmänheten i första hand genom medierna och då dessa under 2000-talet ökat sin bevakning av området (brott säljer!) så innebär detta att allmänheten bibringats en bild och en uppfattning av att brottsligheten ökat dramatiskt.

Detta späs på ytterligare av polis och politiker och den bild som till slut blir den förhärskande kommer på detta sätt att bli både snedvriden och uppförstorad.

Trots detta finns forskningsresultat, bl.a en nyligen gjord undersökning vid Köpenhamn universitet som visar att allmänheten i Danmark genomgående vill ha mindre hårda straff för brott än vad domstolarna dömer ut.

En statlig kommitté från Australien har 2006 publicerat en rapport, där man sammanfattar forskningsläget i den engelskspråkiga världen om allmänhetens bedömning av straff och påföljder.

Några av de slutsatser kommittén drar är:

• Allmänheten har mycket begränsad kunskap om rättsväsendet, och medierna är den främsta informationskällan.

• När allmänheten får mer information om brott och straff sjunker straffbenägenheten avsevärt.

• Rädda människor tenderar att vara mer straffbenägna.

• Allmänheten föredrar rehabiliterande åtgärder framför ingripanden från rättsväsendet.

Utredningens förslag är därför inget uttryck för en kriminalpolitik baserad på kunskap. Den är snarare ett fullgjort beställningsjobb åt beställaren – regeringen med justitiedepartementet och Beatrice Ask i spetsen. Som man ropar får man svar helt enkelt.

Brottsligheten minskar inte med detta och inte heller ökar tryggheten. Däremot så ökar kostnaderna med närmare en halv miljard.

SAAB är nästan lika mycket på allas läppar som TPB.

Ska man dra någon parallell så får det bli att man måste acceptera förändring. Jag förstår att det är skitjobbigt för dom på Saab just nu. Ovisshet och väntan är svårt och innan man får ett besked i någon riktning så hamnar livet i någon sorts vacuum. Inget blir gjort och man väntar mest passivt.

Ett negativt besked är bättre än inget besked alls för att så snart man vet så kan man också anpassa sig till den situation som råder. Människan är på så sätt otroligt anpassningsbar och klarar även sådant hon i förväg ofta säger att, ”nej, det där skulle jag aldrig klara.”

Jag tycker regeringen gör rätt i att inte skicka in pengar i det sjunkande skeppet. SAAB har gått med förlust i 14 av de senaste 15 åren och jag har länge varit förvånad över att GM fortsatt att pumpa in pengar som dom gjort. Det känns inte riktigt amerikanskt.

Inget talar för att varken svenskar eller resten av världen plötsligt ska börja efterfråga massor av bilar från Trollhättan och att fortsätta subventionera driften med miljard efter miljard vore inte sunt. Ta istället någon av dessa miljarder och använd dom som omställningspengar syftandes till att skapa nya arbeten så gör dom väsentligen större nytta.

På 70-talet gjorde vi misstaget att hälla in pengar i de svenska varven och räknat i dåtidens penningvärde kunde vi lika gärna ha stängt varven direkt och givit varje anställd en miljon. Det hade blivit billigare för staten och en miljon var mycket pengar på sjuttiotalet.

Så för en gångs skull så är jag enig med regeringen d.v.s inga skattepengar till SAAB.

Det var i maj 2006 som åklagare Roswall lät 57 poliser genomföra en husrannsakan mot The Pirate Bay där potentiellt bevismaterial beslagtogs.

Bara ett halvår tidigare hade han i en PM förklarat att ”fildelningen sker utan att det finns något vinstintresse. Mycket talar för att annan påföljd än böter för upphovsrättsbrott genom fildelning bara kommer att aktualiseras då det finns ett syfte att tjäna pengar på verksamheten.”

I samma PM konstaterar han också att det skulle komma att bli svårt att få en fällande dom för medhjälp om man inte hade ett huvudbrott.

Efter tre års funderande sedan husrannsakan gjordes har vi alltså nu fått ett åtal mot The Pirate Bay. Jag tror man kan utgå från att påtryckningarna på åklagaren varit starka och industrin har med detta valt att gå ut i fullt krig med sina kunder, vilket sällan brukar vara ett bra sätt att få kunderna att fortsätta vara just kunder.

Att syftet med rättegången nu får antas vara politiskt är tämligen uppenbart. Varför lägga ned åratal av förundersökning, stora polisinsatser o.s.v på ett brott där åklagaren själv tror att böter är vad som kan tänkas bli aktuellt om det inte är för att uppfylla ett annat mål. Insatsen står annars inte alls i proportion till hur allvarligt brottet i sig är.

Personligen tror jag att när hela ärendet tröskats igenom rättsmaskineriet och alldeles oavsett utfallet av rättegången så kommer den enda märkbara påverkan av hela ärendet att vara att fildelandet ökat.

Upphovsrätten kommer därmed att fortsatt vara ett stridsämne och industrin kommer att fortsätta sin lobbying för att internet ska begränsas, censureras och på andra sätt anpassas till denna. Vore det inte både bättre, smartare och enklare att anpassa upphovsrätten till internet och den nya tekniken?

Rick Falkvinge använde ett intressant argument i en intervju jag såg, där han menade att år 1850, då biblioteksverksamheten startade, så höjdes röster för att detta var slutet för författandet och att ingen nånsin skulle köpa en bok om dessa gick att låna gratis. Vi vet hur det gick och idag är det såvitt jag vet ingen som ifrågasätter bibliotekens existens.

Det finns många fler sådana historiska exempel på hur man vägrat att till en början anpassa sig till något nytt. Jag har för mig att japansk polis nån gång på sextiotalet gjorde en razzia hos Sony och beslagtog alla bandspelare med dubbel kassettfunktion då denna funktion skulle innebära olagligt kopierande. Videon och videobanden var nästa mål för ”stopphysterin” etc. etc.

Lär man sig aldrig, är en i sammanhanget berättigad fråga.

Det skrämmande med dagens lobbying och dagens lagstiftande för att kriminalisera delar av internettrafiken är följande:

för att kunna avgöra om de ettor och nollor min internettrafik utgörs av är olagliga ettor och nollor, så måste dessa kunna läsas av. Ska man läsa av min trafik så kommer man också att läsa av mina mail, mitt chattande, mina websidesbesök och allt annat jag använder min dator till.

På så sätt kommer hela mitt liv att blottläggas för syftet att kontrollera mina fildelningsvanor och detta är fullständigt vansinne. Den integritetskränkning detta innebär är mycket långt ifrån proportionerlig till syftet med åtgärden och kan därför inte på några villkor tillåtas.

Ändå är det precis det vi är på väg att göra om du lägger samman effekterna av de senaste årens lagstiftande på området. Med IPRED lagens införande i kombination med FRA-lagen och den kommande datalagringslagen så är vi där.

Staten har skapat de instrument den behöver för att kartlägga dig, dina vanor och ditt liv fullt ut och vem säger att de inte kommer att använda denna möjlighet även i bekämpandet av fildelning?

Den oro vi känner inför detta är allt annat än obefogad eftersom all erfarenhet visar att när verktygen finns så ska dom också användas.