Dagsarkiv: 5 februari, 2009

Tänk att det har varit så otroligt mycket runt olika lagar och utspel att jag kom på att jag knappt hunnit titta på en av de riktiga värstingarna – Datalagringslagen.

Den bygger på ett sedan rätt länge känt EU-direktiv vilket får som konsekvens att vi bara har att rätta in oss i ledet och införa vad som är beslutat. Nästan.

Likt IPRED-lagen ger direktivet medlemsländerna en rätt att, inom de stipulerade ramarna, själva bestämma t.ex hur lång lagringstid man vill ha för uppgifter om skickade sms och då kan lagringstiden vara mellan 6-24 månader. Jag tycker naturligtvis att Sverige ska inta en minimalistisk inställning och alltså välja att lägga sig på den kortaste tiden 6 månader.

Det var terrordåden i Madrid den 25 mars 2004 som ledde till att EU-direktivet om datalagringslagen blev verklighet den 15 mars 2006.

Bestämmelser om lagring av trafikdata har genomförts eller håller på att genomföras i samtliga EU-länder.

Den lagrade informationen ska svara på frågorna vem som kommunicerar med vem, när, var och med vilken typ av kommunikation det skedde.

Information om innehållet i kommunikationen skall dock inte sparas.

Bilden från http://npcotyg.blogspot.com/

Övriga fakta

Den här informationen skall lagras:

Vid telefoni ska uppgift om följande lagras:

uppringande telefonnummer,

nummer som slagits och nummer till vilka samtalet styrts,

  uppgifter om abonnent och registrerad användare,

  datum och spårbar tid då kommunikationen påbörjades och avslutades,

  den tjänst som använts, samt

  slutpunkter.

  Vid mobil telefoni ska utöver det som anges under telefoni uppgift om följande lagras:

  uppringande parts abonnemangsidentitet och utrustningsidentitet,

  uppringd parts abonnemangsidentitet och utrustningsidentitet,

  lokaliseringsinformation för kommunikationens början och slut, samt

  datum, spårbar tid och lokaliseringsinformation för den första aktiveringen  av en förbetald anonym tjänst.

  Vid internettelefoni ska utöver det som anges under telefoni uppgift om följande lagras:

  uppringande parts IP-adresser, samt

  uppringd parts IP-adresser.

  Vid meddelandehantering (t.ex. e-post och SMS) ska uppgift om följande lagras:

  avsändarens och mottagarens meddelandeadress,

  uppgifter om abonnent och registrerad användare,

  datum och spårbar tid för på- och avloggning i meddelandetjänsten,

  datum och spårbar tid för avsändande och mottagande av meddelandet, samt

  den tjänst som har använts och spårbar tid för användandet.

  Vid internetåtkomst ska uppgift om följande lagras:

  användarens IP-adresser,

  uppgifter om abonnent och registrerad användare,

  datum och spårbar tid för på- och avloggning i Internettjänsten,

  typen av internetanslutning som använts, samt

  slutpunkter.

  Vid verksamheter som tillhandahåller kapacitet som ger möjlighet till överföring av IP-paket för att få internetåtkomst ska uppgift om följande lagras:

  uppgifter om abonnent,

  vilken typ av kapacitet för överföring som har använts och spårbar tid för användandet, samt

  slutpunkter.

Tyskland implementerade EU:s datalagringsdirektiv redan i början av året och sedan dess måste landets teleoperatörer spara information om sina kunders telefonsamtal och e-post i sex månader.

Lagen har dock fått oväntade konsekvenser, visar en undersökning från det tyska forskningsinstitutet Forsa. Redan efter mindre än ett halvår började många tyskar att förändra sina kommunikationsvanor.

Undersökning gjordes i maj i år och publicerades i juni. 1 002 personer har deltagit och resultatet visar att 48 procent anser att datalagringen är en nödvändig metod för att bekämpa brott.

Men samtidigt svarar 46 procent att intrånget i privatlivet är alldeles för stort – och mer än hälften av deltagarna svarar att de skulle dra sig för att ringa psykologer, drogavvänjningskliniker eller relationsrådgivare på grund av lagen.

Dessutom svarar elva procent att de faktiskt redan avstått från att ringa telefonsamtal eller skicka e-post på grund av lagen.

Konsekvensen har blivit att en del människor faktiskt har förändrat sitt beteende eftersom de vet att deras kommunikation sparas. Och det handlar inte om kriminella, utan om vanliga människor.

Alexander Alvaro tillhör den liberala gruppen i parlamentet och sitter med i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och rättsliga frågor. Dessutom har han varit parlamentets särskilda rapportör om datalagringsdirektivet, vilket gör att han är väl insatt i vilka konsekvenser lagen har fått.

– Min personliga åsikt är att datalagringen liknar en katastrof, säger han.

Redan innan direktivet röstades igenom 2006 ställde motståndarna en rad frågor: hur ska lagen implementeras rent tekniskt, vem ska stå för kostnaderna, lever lagen upp till Europakonventionen och de mänskliga rättigheterna och hur påverkas samhället och allmänheten.

Alla farhågor har besannats. Ingen tog sig tid att svara på de här frågorna. Nu kan det sägas att direktivet var dåligt förberett och ett bra exempel på en dålig lagstiftning.

Lagen, som säger att brottsbekämpande myndigheter enbart ska få tillgång till uppgifterna vid allvarliga brott, har redan börjat missbrukas. Ämnesglidning redan från starten således.

När en parlamentsledamot i det tyska parlamentet frågade regeringen hur ofta man använder sig av lagen blev svaret att enbart under maj och juni så hade det gjorts 2 996 förfrågningar där man ville få tillgång till trafikdata.

Då är det ju uppenbart att man inte bara vill ha information om allvarliga brott.

Datalagringsdirektivet är nu uppe i EG-domstolen efter att Irland har klagat på hur EU tog sitt beslut. Ett avgörande väntas under första halvåret 2009. Domstolens generaladvokat Yves Bot har dock föreslagit att klagan ska avslås, men än vet ingen hur domstolen kommer att döma.

Dessutom pågår juridiska process i flera länder i EU – och i bland annat Tyskland ska författningsdomstolen nästa år avgöra om lagen är förenlig med den tyska författningen.

Det finns goda skäl att vänta med att implementera direktivet tills avgörandet har kommit i EG-domstolen. Går domstolen på Irlands linje gäller finns ju inte längre någon laglig bas för direktivet, och då gäller det inte längre.

Vilket leder oss fram till den numera vanliga frågan i dessa sammanhang, varför är det så bråttom!!??

Atari slutar jaga pirater!

Det sker efter att en advokatfirma på Ataris vägnar skickat ett hotelsebrev till ett äldre och fullständigt oskyldigt par.

I brevet kräver man det äldre paret på pengar för spel de laddat ner, annars skulle de polisanmälas. Det helt oskyldiga paret gick dock till pressen vilket fick Atari att ångra sig.

Ovanstående hämtat ur PC-tidningen nr. 3 -09 får utgöra ett exempel på vad som väntar då fildelningslagen sjösätts.

Den svenska regeringen kommer, med till visshet gränsande sannolikhet, att med denna lag sätta utländska intressen före privatlivets helgd för svenska medborgare boende i Sverige.

Vi blir härigenom alla lite fattigare och lite mindre säkra.

Min gamla mor är idag drygt 80. Hennes värld skulle skakas i sina grundvalar om ett brev från en advokatfirma med krav på tusentals kronor skulle dimpa ner i brevlådan och jag skulle inte alls bli förvånad om en sådan sak skulle utlösa en förödande infarkt eller en hjärnblödning hos henne.

Vem skulle då hållas ansvarig?

Personligen skulle jag lägga ansvaret på den regering som med öppna ögon gav möjlighet åt profithungriga bolag att skicka denna typ av brev och i den regeringen alldeles särskilt på justitieministern.

Jag undrar om människor i den positionen alls reflekterar över att sådant kan/kommer att inträffa?

Jag tvivlar starkt på att den empatiska förmågan ens existerar.

Antag  för ett ögonblick, att det gamla paret som nämns skulle vara Dina föräldrar och anslut Dig sedan till den bojkott som planeras.

Hittade denna lilla dikt av Tage Danielsson och den vill jag inte undanhålla någon så här är den:

För den trötta samhällskroppen
vore kanske bästa boten
ifall tankarna i toppen
kom från roten.

Ha en bra dag!!

”De anställda i regeringskansliet, från ministrarna och nedåt, ska hindras att besöka webbplatser som handlar om bland annat krig, vapen och terror.

”Illa underbyggt, rättsosäkert och oreflekterat. I praktiken förhandscensur av nätet, anser anställda på utrikesdepartementet som påpekar att de för sitt jobb har behov att hålla koll på många av de förbjudna sidorna.

Chefen på regeringens förvaltningsavdelning Jan Landahl har beslutat att en mängd internetsajter ska blockeras, skriver Dagens Nyheter. Det gäller sidor som handlar om ”kriminella färdigheter”, droger, extrema sidor med ”hemskt” innehåll, dataintrång, hets mot folkgrupp, pornografi, sexuellt material, våld (”sidor som beskriver fysiskt våld mot människor, djur eller institutioner”) och vapen (”sidor med information om inköp, tillverkning eller användning av vapen”).

Förslaget har gått på remiss till departementen som ska lämna sina svar senast under torsdagen.

Jan Landahl själv vill inte svara på tidningens frågor utan hänvisar till rättschefen Bengt Nordqvist som inte heller vill kommentera den interna kritiken.”

Illa underbyggt, rättsosäkert och oreflekterat.

Först trodde jag naturligtvis att det handlade om ett nytt lagförslag på något område. Det är ju så dom sett ut under Beatrice Ask:s ledning av justitiedepartementet. Sedan reds begreppen ut och det visar sig vara en intern historia på UD angående internetcensur.

Finn det nu någon som tror att dessa människor inte skulle ta första bästa chans att göra detsamma externt? Det vill säga riktat mot oss reguljära nätanvändare? När tanken en gång fötts…….

Intressant är även det faktum att detta sker på tjänstemannanivå och är det några som har regeringens öra så är det naturligtvis tjänstemännen i Rosenbad och hos de övriga departementen.

Hoten mot demokratin idag är över huvud taget helt normala. De går i kostym och slips.

Vem har sagt följande:

”Det är fortfarande en farlig värld. Det är en värld full av galningar, osäkerhet och möjliga mentala förluster.”

”Jag vet att vi människor och fiskarna kan leva i fred med varandra.”

”Jag har egna åsikter – starka åsikter – men jag tror inte alltid på dem.”

och vem sa detta om kärnvapen:

”Den här typen av vapen kommer dessvärre att påverka hela befolkningen.”

 Svaret kommer på fredag!

This global manifestation started as an idea at the blog ”Svensk Myndighetskontroll” on friday jan-30, three other blogs caught on and started to spread the word on their own blogs, Farmor Gun i Norrtälje, Sidvind, and this one. (For english go here.)

UPPHOVSRÄTT. Scaber Nestor sprider uppmaningen vidare om att genomföra en bojkott av skivbranschen under tre veckor. Det är ett bra initiativ som jag stödjer fullt ut.

Droppen som fick bägaren att rinna över var branschens restriktioner av låtar på Spotify.

Men frågan är större än så.

Det pågår en nödvändig strukturomvandling inom skivindustrin. Men nöjesindustrin har så här långt valt att ta in lobbyister och ett batteri av advokater för att jaga fildelare istället för att se fildelningens möjligheter, bejaka den och uppfinna nya affärsmodeller.

Vi ska inte ha privata poliser. Reinfeldt är helt fel ute i den här frågan. Alliansregeringens stöd till den stela musikbranschen konserverar ett redan föråldrat och dåligt system som dessutom ger en fullständigt skev fördelning av vinsterna, kreatörerna får minst och distributörerna tjänar mest, samt att produkterna blir avsevärt mycket dyrare för dem som köper än vad de skulle kunna vara med en direktare distribution mellan artist och kund, som går att förverkliga i och med Internet.

Verkligheten visar att det inte finns något samband mellan fildelning och minskad försäljning.

En bojkott kan se ut som följande (Calandrella):

* Inga inköp av CD-skivor.
* Inga inköp av filmer.
* Inga inköp av datorspel.
* Inga biografbesök.
* Inget hyrande av filmer.

Musikbranschen behöver lära sig att initiativ som spotify är bra och efterfrågat. Därför ingår inte Spotify i bojkotten.

Börjar: den 9 februari 2009 kl. 00:05
Avslutas: den 1 mars 2009 kl. 23:55

Delta du också. Jag är själv smått skeptisk mot facebook eftersom de har märkliga avtal vad gäller copyright på material man lägger upp där. Dock använder du facebook, då kan du med fördel gå med i denna facebook-grupp.

Sist jag köpte en CD-skiva var 1991 när U2 släppte Achtung Baby. Så jag har inte svårt att låta bli att köpa ”kultur”. Ändå finner jag detta vara en viktig markering mot en industri som uppmanar våra lagstiftande församlingar att införa de mest vidriga lagar och regler, samt att de redan åtnjuter stora fördelar och snedvridna inkomstkällor.

Ett exempel är mina datorers hårddiskar, där jag endast förvarar egna bilder och textet, samt OpenOffice-program (Även ett XP-operativ på en av datorerna som jag har licens på). Jag har betalt 1075:- till underhålllsindustrin i ”kassetavgift” på dessa lagringsmedia. En avgift som är horribel eftersom jag inte använder mina lagringsmedia på det sätt avgiften antyder.

Hela texten ovanför är ”lånad” från Anders Widens blogg som du hittar en länk till ovan.