Dagsarkiv: 24 januari, 2009

http://scabernestor.blogg.se/2009/january/replik-till-thomas-hartman-s-medlemsloshe.html?_tmp=b6ce9b0877ceb380b509fe4b8f6ce5626d4f3157

Jag har läst.
Jag har skrattat.
Jag har njutit.

Om det är någon mer än jag som uppskattar en bra sågning i en debatt så har ni en här. Det är min vän Scaber Nestor som i en replik till Thomas Hartman (s) fullständigt pulveriserar vad Hartman tidigare påstått.

Mycket elegant!

Lördagsfunderingar

I mitt förra inlägg så frågade jag om någon kunde förklara fenomenet Blondinbella för mig eftersom jag inte förstår vad det är som gör att så många är så intresserade av vad tösen säger och gör? Det finns egentligen två skäl till att jag frågar.

Det första är tämligen trivialt och utgörs av följande fundering; fenomen som detta är oftast av dagsländekaraktär men Bella har lyckats etablera sig och hålla sig kvar med en stor grupp läsare och ”fans” så jag undrar vad som gör just den skillnaden att somliga blir kvar o andra försvinner väldigt fort?

På den frågan har jag fått en förklaring i det förra inlägget av någon som heter Ken och det Ken skriver visste jag inte och det låter som en rimlig anledning.

Fundering två börjar med varför jag egentligen funderar på detta och går sedan vidare till Liza Marklund och då finner jag svaret och det svaret är makt.

Jo, du läste rätt. Makt.

Man kan tycka att det spelar liten roll om Marklunds bok är sann/inte sann och vore det begränsat till att handla enbart om detta så vore det ointressant. Men, för både Marklund och Bella gäller att de har just makt.

Tack vare att de når ut till så många människor så har dom också makten att påverka. Kan man påverka kan man även förändra och just det sistnämnda är det som är egentlig makt. Att kunna förändra. Det är mot den bakgrunden som det är viktigt att granska också personer som dessa vad gäller sanningshalten i vad de säger, skriver och påstår.

Tänk så trevligt det vore för alla FRA motståndare om jag fick den makt som krävs och tänk så oerhört trevligt det skulle vara för mig! Jag skulle omedelbart förpassa ett antal lagar antingen till papperskorgen eller till ett nyinstiftat museum i vilket politiska dumheter skulle samlas och visas för en förvånad allmänhet om 50 år.

Det sista var en utflykt till drömmarnas land. Nu åter till svensk verklighet.

Vet ni vem Isobel Hadley-Kamptz är? 

Det visste inte jag förrän helt nyligen då jag läste hennes kolumn i Expressen. När jag hade läst den så läste jag även hennes tidigare alster och blev (det blir jag inte ofta) imponerad av den klarsyn som hon visar i det hon skriver.

Jadå, jag vet att man oftast tycker och säger så då åsikterna överensstämmer med de egna. Det behöver ju inte vara osant för det. Det finns, hoppas jag, rätt många med åsikter som stämmer överens med mina och dom har ju rätt allihop, men vad jag fastnade för i hennes artiklar var det enkla och logiska sätt hon uttryckte saker på.

Det är en förmåga att lyckas förklara långa och komplicerade sammanhang på ett enkelt sätt utan att ämnet det handlar om förvrids och/eller förvrängs. Den förmågan tycker jag att Isobel har utifrån vad jag läst. Här en länk till hennes senaste artikel. http://www.expressen.se/ledare/isobelhadleykamptz/1.1442563/isobel-hadley-kamptz-polisen-kan-inte-stoppa-knarket

Nu till nåt helt annat.

Det är lördag. Det är lönehelg. Det märks inte mycket här vid datorn.

Är det någon mer än jag som får en känsla av att det var mer party förr……..?

                                                                                                            
Lördagsfunderingar om rättsäkerhet o sånt jag brukar skriva om kommer säkert efter midnatt vilket innebär att de då, i sådant fall, kommer att heta söndagsfunderingar istället.

Kan någon vänlig själ förklara fenomenet Blondinbella för mig för jag förstår inte?

Jag har alltid ansett att jag är rätt bra med ord och har en god läsförståelse. Jag märker emellertid mer och mer att jag tydligen haft fel för den betydelse av vissa ord som jag en gång lärde mig har uppenbarligen ändrats i många fall.

Förr så innebar och handlade ord som rättssäkerhet och integritet i allmänhet om individens rätt till skydd mot en alltför närgången statsmakt.

Idag har det svängt 180 grader och under de senaste åren allt mer kommit att handla om statens rätt att begränsa din och min integritet och vår rättsäkerhet. Detta görs för att, som det heter, kunna upprätthålla en effektiv brottsbekämpning.

Mot den bakgrunden blir det lite märkligt att polisens effektivitet, trots att flera nya lagar som har samma inriktning antagits under senare år, är stadd i ett kontinuerligt sjunkande. Enkelt uttryckt så har alltså polisens effektivitet sjunkit i takt med att de fått tillgång till nya tvångsmedel.

När det övervägs om det är lämpligt att införa nya sådana metoder eller att utvidga tillämpningsområdet för befintliga metoder ska den s.k. proportionalitetsprincipen beaktas. Det innebär att behovet alltid måste vägas mot det integritetsintrång som användandet av metoden kan innebära för den enskilde.

Vilket behov är det som gör att det vid avvägningen av behovet mot integritetsintrånget av regeringen i lag konstaterar att detta integritetsintrång ska få göras även vid bagatellartad brottslighet som privat fildelning?

En ökad förståelse för allt detta skulle möjligen kunna finnas om någon kunde peka ut något reellt hot som tvingade oss till detta men något sådant finns inte. Varken från terrorister eller från vad som benämns den organiserade brottsligheten.

Att det springer runt folk och skjuter på varandra i främst Göteborg bevisar väl enbart hur oorganiserade dessa små gäng egentligen är. Det handlar mycket mindre om organiserad kriminalitet än om att visa att man är någon. ”Jag kan skjuta, alltså finns jag” för att travestera en gammal filosof.

Någon svensk identitet är det ju inte många av dessa ungdomar som lyckats få och orsakerna till detta är naturligtvis många men hör inte riktigt hemma här just nu.

Jag har bara skummat igenom förslaget och får tillstå att allt sånt skitsnack som jag nu hört från olika regeringsföreträdare under hela den här mandatperioden står mig upp i halsen just nu.

Igår läste jag t.o.m, fast utan att då orka kommentera det, att nu ska visst staten ta ett nytt grepp med något som heter föräldrastöd som ger ett intryck av att politikerna tvivlar på om vi överhuvudtaget är kapabla att ta hand om barn. Lika kapabla som staten kan vi självklart dock aldrig vara.

Det finns visst några kvar som påstår att alliansen är en borgerlig regering. Märkligt för jag hade just tänkt börja kampanjen inför 2010 med just det klassiska uppropet att ”Sverige behöver en borgerlig regering.”

Jag är trött.