Dagsarkiv: 6 januari, 2009

http://www.aftonbladet.se/debatt/article4123569.ab

Han är lite ojämn i sina bedömningar, den gode Göran Lambertz tillika Justitiekansler i konungadömet Sverige.

Jag tillhör dom som tycker att JK i grunden sköter sitt ämbete väl. I olika sammanhang har han visat egen integritet och även hållit en hög profil då det gällt att försvara den personliga integriteten rent allmänt.

Nämnas kan hans beslut angående övervakningskameror i såväl skolor som på allmänna platser, hans uttalanden om ljugande poliser, utredningen och konstaterandet att det i svenska fängelser idag sitter flera oskyldigt dömda. Mest beundransvärt vad gäller det sistnämnda är det engagemang JK visat den livstidsdömde Veija Borg och hans kamp för resning i HD. 

I Borgs fall först som JK och därefter även som privatpersonen Göran Lambertz vilket tyder på att det finns en ”riktig” människa bakom ämbetstiteln. Trots JK:s engagemang har inget hänt i Borgs fall och han gör nu, om jag minns rätt, sitt tionde år som förmodligen oskyldigt dömd livstidsfånge.

Sedan kan han plötsligt,enligt min uppfattning, som nu är fallet komma med märkligt dragna slutsatser angående olika tjänstemannainsatser inom rättsväsendet och inom övrig offentlig förvaltning.

Enligt artikeln i dagens Aftonbladet så ser JK tre huvudskäl till varför man kan anta att Quick verkligen är skyldig till de mord han dömts för och som han tidigare även erkänt.

Det visar sig dock vid en snabb analys av de tre punkter JK anför som grund för ovanstående presumtion om skuld hos Quick att två av dessa lika gärna kan utgöra skäl för varför Quick borde betraktas som oskyldig.

I den första punkten anför JK följande:

”Domstolarna har varit väl medvetna om de speciella förhållandena bakom erkännandena, till exempel att de kom först efter många år och efter en process där Quick fick hjälp att ”återskapa minnen”. Detta har domstolarna tagit hänsyn till, liksom till det faktum att Quick ofta fick hjälpas på traven en hel del även vid rekonstruktionerna på brottsplatserna.”

Här konstaterar  och bekräftar alltså JK att tvivelaktiga förhörsmetoder använts men drar sedan ingen annan slutsats än att detta varit OK på sätt att domstolarna ”tagit hänsyn” till detta i sina domar.

Här menar jag att de metoder som använts egentligen diskvalificerar hela utredingen och resultatet av den.

I den andra punkten säger han att:

”När det gäller några av morden framstår bevisningen som alldeles överväldigande. Quick hade bland annat kännedom om detaljer som det är svårt att se att någon annan än mördaren kunde känna till.”

Mot bakgrund av vad JK skriver i den första punkten krävs det ingen stor konspirationsfanatiker för att misstänka att Quicks kunskaper mycket väl kan ha kommit från såväl åklagare, utredande polis som involverade s.k ”minnesexperter”.

Som framgår av den vidare texten i artikeln så kommer JK även till slutsatsen att det, trots att fel har begåtts, inte har begåtts några fel fast då på andra grunder!

Dessa grunder menar jag står på kvicksand såtillvida att de mer ger uttryck för en sorts förstående sympati för inblandade parter än på en strikt professionell bedömning av vad som förevarit.

Summan av allt detta som idag sägs om och omger detta rättsfall måste ändå som jag ser det, mynna ut i att Quick beviljas kommande begäran om resning. Det finns helt enkelt alldeles för många frågetecken på alla plan i denna fråga och att bevilja resning torde vara enda sättet att till slut kunna lägga detta till handlingarna.

Först censurerade de terroristerna, men jag bloggade inte.
Jag var ju inte terrorist.
Sen censurerade de pedofilerna, men jag bloggade inte.
Jag var ju inte pedofil.
Sen censurerade de politiskt inkorrekthet, men jag bloggade inte.
Jag var inte politiskt inkorrekt.
Sen censurerade de mig, då fanns inga bloggare kvar.

(från bloggen Moar.su)

Nedanstående står att läsa i ett nyhetsbrev som distribueras av Rick Falkvinge och Piratpartiet. Eftersom jag tycker att återgivandet av hur det ser ut i det verkliga livet var så bra så publicerar jag det i sin helhet här. Mycket läsnöje men bör skapa ännu större eftertanke.

För övrigt tycker jag att återgången till forna tiders skampåle är något som diskuterats för lite. Att utöver allt annat också ge industrin rätt att begära att domen ska publiceras är ta mig f-n sjukt!

”Jag har ofta pratat om principer i mina nyhetsbrev. Om hur viktigt det är med rättssäkerhet, transparens, och hur mycket skada aggressiva monopolister kan ställa till med. Idag tänkte jag i stället prata om några av människorna bakom statistiken och principerna. Det handlar om en liten pizzeria i Malmö. Pizzeria Lazio på Lundavägen i Malmö.

En helt vanlig kvarterspizzeria, bortsett från en liten detalj som inte syns utåt. Personerna där har valt att ta strid mot STIM, som är byrån som samlar in pengar från affärer som spelar musik för sina kunder. STIM har kontaktat pizzerian och kräver pengar för den musik som spelas på pizzerian.

Det finns bara en hake. Den här pizzerian spelar ingen musik.   

Det skiter STIM i, och skickar fakturor ändå. Pizzerian skiljer sig från sina kollegor, och tar hellre strid än betalar. Den senaste turen är att pizzerian är stämd inför tingsrätt — i Stockholm! — så att ägaren kommer att behöva åka till Stockholm från sin pizzeria i Malmö och bevisa för tingsrätten att de inte har en radio.

Men vi tar det från början. För två år sedan, så började STIM skicka fakturor till Pizzeria Lazio i Malmö. STIM hävdade att pizzerian spelade musik genom radio för sina kunder. Efter ett tag slutade pizzerian att betala, eftersom de inte hade någon radio. STIM stämde dem då inför tingsrätten, och pizzerian vann.

Sedan tog det bara sex månader innan STIM började skicka fakturor igen, återigen med hot om stämning. Vi har alltså ett fall där en gigantisk miljardmaskin lägger in hela sina muskler och använder principen ”störst har rätt” mot små företagare, och helt enkelt ställer till såpass mycket problem för dem att de hellre betalar än tar strid. Trots att de fått fel gentemot pizzerian i tingsrätt, så försöker de helt enkelt med utmattning.

– Vi blir behandlade som om vi var tvungna att betala för något som vi inte har gjort, säger Jami Parvizi, pizzeria Lazios ägare. Det är som maffiautpressning mot mig.

Och nu måste alltså Jami Parvizi på egen bekostnad ta sig till tingsrätten i Stockholm, där han blivit stämd, och bevisa att deras pizzeria inte har en radio.

Maffia. Utpressning. Han använder bekanta ord. Var har vi hört de orden förut i debatten kring upphovsrätt?

Att STIM samlar in pengar från affärer ses som ett tecken på att insamlingsmonopolet fungerar. Det är inte alls ett tecken på att insamlingsmonopolet fungerar. Det är däremot ett tecken på att klassiska maffiametoder med beskyddarverksamhet fungerar, och att de flesta affärsinnehavare väljer att hellre betala en liten summa varje månad, än att ta strid mot jättarna utanför. Sedan spelar det ingen roll om jättarna heter Cosa Nostra, Hells Angels eller STIM. Metoderna är desamma, och effekterna likaså.

Upphovsrättskartellerna är inte det minsta intresserade av samhällsintresset. De är intresserade av att samla in pengar, och använder alla verktyg de kommer åt för att göra det, oavsett om upphovsrättskartellerna har laglig rätt eller inte. Resultatet är att alla som står upp mot dem råkar illa ut, och att det blir så jobbigt att försvara sig att de i underläge hellre ger efter.

Normalt anser vi att organisationer som beter sig så är kriminella. Utpressningsverksamhet. Beskyddarverksamhet. Maffiametoder. Det är därför det är dags att kalla de här organisationerna för de kriminella busar de är — även om de idag använder lagen och välpolerade advokater som slagträ, så är det dags att ändra på den lagen så att de kan fällas i domstol som vilka maffiabossar som helst.

De av våra aktivister som bor nära Lundavägen i Malmö får naturligtvis gärna åka förbi pizzerian bara för att visa stöd. De behöver det just nu.

Och imorgon kan samma karteller stå utanför din dörr.

Anledningen till att jag tar upp det här är att det är samma karteller som driver in pengar från affärer, som kommer att hantera insamlingen när Privatpolislagen Ipred1 har tagit effekt. Samma människor som skiter i om Pizzeria Lazio faktiskt är skyldiga enligt lag att betala, är också samma människor som kommer att skita i om du är skyldig enligt lag att betala. De kommer bara att göra som vanligt och skicka horder av välpolerade advokater, stämningar, och helt enkelt använda principen om den starkes rätt för att få in mera pengar.

Mot barnfamiljer. Mot skolflickor. Mot farmödrar. Mot dig och dina släktingar. Och till och med mot pizzerior.

Samtidigt fortsätter de etablerade partierna att tro att folk bryr sig mer om barnbidrag än Privatpolislagen Ipred. Bloggen Infallsvinkel noterar, i hårda siffror, att de har fel.”