Dagsarkiv: 8 oktober, 2008

Ovanstående är ett citat av Lars Håkan Nilsson vid Kriminalvårdens huvudkontor i Norrköping.

Han intervjuas av TT i anledning av att Socialstyrelsens rättsliga råd yttrat sig kring den uppmärksammade händelsen då en intagen 23-årig man på häktet i Mariestad hängde sig i cellen.

Personalen som upptäckte honom hängande på en toalett lät honom hänga kvar tills ambulanspersonal kom. Det tog nio minuter. Först då skars 23-åringen ned och upplivningsförsök gjordes.

Sjukvårdspersonalen fick igång mannens hjärta men han avled två dagar senare på sjukhus.

I sitt yttrande kommer rådet fram till att det inte är osannolikt att mannen som hängde sig i häktet i Mariestad i februari hade kunnat räddas till livet om han omedelbart skurits ned och livräddande insatser direkt satts in.

KriminalvårdsNilsson kommenterar:

”Det hade varit lättare för de inblandade om man hade sagt att det inte spelade någon roll (hur personalen agerade), då hade man kunnat sluta fundera över det.”

TT: Men mannen var ju vid liv när han kom till sjukhus?

”Nej, det vet man inte. Vi har ju hjärndödsbegreppet i Sverige. Vi vet ju inte om han var hjärndöd. Vi vet att man fick igång hjärtat och vi vet att man kunde hålla det vid liv under viss tid.”

Fallet ska nästa gång prövas i Kriminalvårdens personalansvarsnämnd. Nämnden kan fria men också komma fram till tjänstefel.

Tidigare har åklagare lagt ned en förundersökning om misstänkt tjänstefel, med hänvisning till att de regler som gällde vid tiden inte var tillräckligt klara.

”Men nu har vi ändrat rutinerna och sett till att man i första hand ska rädda liv.”

Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig. På något sätt tycker jag att det som står ovan talar för sig självt.

Jag tycker oerhört synd om föräldrar, anhöriga och vänner till 23-åringen som inte bara tvingas leva med den ”normala” sorgen och alla de frågor som finns då någon tagit sitt eget liv utan även tvingas läsa och ta del av byråkratsveriges reaktion på det inträffade.

Det finns naturligtvis, så här långt i alla fall, ingen ansvarig.

Jag menar att det gör det.

Om man frihetsberövar någon så är det den frihetsberövande parten som övertar det fulla ansvaret för den frihetsberövade.

Som inlåst och fånge är du fullständigt i händerna på den som låst in dig. Det är den som avgör om/när du ska få mat, vatten, kläder, värme, social kontakt, uträtta behov, duscha, få frisk luft etc. etc. etc.

Detta är så självklart att det egentligen inte borde behöva sägas men tydligen är det inte lika självklart för alla.

Enligt åklagaren kan ingen ställas till ansvar för att ”reglerna inte varit tillräckligt klara”.

Vilka jävla regler!?

Har åklagaren suttit och letat efter en särskrivning i regelverket som säger specifikt att:

”I händelse personal inom Kriminalvården finner intagen i färd med att hänga sig på en toalett i häktet Mariestad så är det personalens oavvisliga skyldighet att skyndsamt se till att avbryta hängningsförloppet” så finns det naturligtvis ingen sådan.

Däremot så finns Lag (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. där det redan i 1 § sägs:

”Den häktade skall behandlas så att skadliga följder av frihetsberövandet motverkas.” 

Uppenbarligen innefattar detta, enligt åklagaren, inte att snarast ge hjälp till den som försöker ta sitt liv.

Det är skrämmande och fullständigt oacceptabelt att Kriminalvården har personal, vars uppgift är att utöva tillsyn över de intagna, som antingen beroende på sådana brister i egen mental kapacitet och/eller beroende på Kriminalvårdens egen inkompetens och oförmåga att ens grundläggande utbilda sin personal, inte har så mycket initiativförmåga och förstånd att de omedelbart skär ner den som hängt sig och påbörjar livräddning.

Lägger man sedan till uttalandet om ändrade rutiner så att rutinerna numera innebär att man i första hand ska rädda liv så måste frågan om vad de tidigare rutinerna egentligen inneburit ställas och i anknytning till den frågan också frågan om vem som haft ansvaret för dessa rutiner!!